Aftonbladet – 2 juni 1865, sida 2

den nya bekantskapens hatteller hårpryd nad. Jag trort, återtog den gamla damen, Satt det i afton är första gången jag har det nöjet att se er. Kommer ni kanske från Montevideo ? Nej, sefiora, jag är sedan någon tid bo satt i Buenos Ayres. Nägon vid? Ni är således icke född här? Nej, sefiora, jag är från Tucuman. cAh! Det skulle också icke varit tänkbart att ni ej förr väckt min uppmärksamhet, om ni vore min landsmannivna — jeg menar om ni vore från Buenos Ayres. Det är sannt, seftiora, jag är frän landet. som man säger härX, sade Amalia med ett det behagligaste småleende, som alldeles eråfrade den gamla damens hjerta, ty hon förstod från detta ögonblick att hon talade med en person af både börd och bildning. Ni känner således Florencias mor? Arpni kanske slägt till henne?4 Nej, sefisra. Jag har emellertid den äran att vara hennes vän: mitt namn är Amalia Saenz de Olabarrieta, sade Amaha, angelägen att tilltredsställa sin gran nes pätogliga nyfikenhet, så mycket mer som hon ho3 denna redan upptäckt detta begär att fråga, som gerna på en bal angriper de damer, hvilka upphört att dansa. SAh! ni är således Olabarrietas enka? Det gläder mig mycket att göra er bekantskap. Jag har förut hört talas om er och jag finner nu att man ivgenting öfverdrifvet 1 hvad man sagt. Jag trodde, sefiora, att man i Buenos Ayres sysselsatte sig med vigtigare saker in hvad en stackars enka företager sig.4 En stackars enka, hvars skönhet af ingen annans öfverträffas och hvilken, som man säger, af sin boning gjort ev tempel för den