Aftonbladet – 1 juni 1865, sida 3

sökte densamma, att utförligt beskrifva denna sturartade, i sitt slag enda anstalt i verlden och dess verksamhet. Doktor Karl von Scherzer lärde känna stittelsen år 1852, då han jemte sin vän doktor M. Wagner för törsta gången satte sin fot på den nya verldens jord, och uppsökte densamma ånyo, då han år 1855 på återvägen från CentralAmer:ka och Westindien vistades ytterligare någon tid i Charleston, Washington och Filadelfia, innan han inskeppade sig i N. wyork på Pacific? — detta stätliga ångfartyg, som kort derefter spårlöst försvann, sannolikt till följd af sammanstötning med isberg. Ur hans meddelanden låna vi följande: En rik engelsman, James Smithson, gjorde på 1820 talet engelska regeringen ett anbud att testamentera hela sin ofantliga förmögenhet till grundläggande af ett stort vetenskapligt institut, med vilkor att det program, som han uppsatt för dess organisation och ledning, skulle oförändradtantagas. Britiska regeringen såväl som Englands vetenskapl.ga korporationer, hvilkas utlåtande inhemtades, vägrade ingå på denna fordran. Smithson vände sig då till Nordamerika och förfrågade sig hos senaten, om en gäåfva af ungefär en half million dollars skulle obetingadt antagas i ändamål att i Washington grundlägga ett institut: to diffuse knowledge among men (för att sprida kunskaper bland menniskorna). De praktiska yankees voro mindre skrupulösa än de pedantiska engelsmännen och mottogo utan vilkor den ädelmodiga, humana gåfvan, och när Smithsons brorson, först efter hvilkens död testamentet skulle användas för sin äala bestämmelse, aflidit år 1835, insattes 515,169 dollars i myntverket i Filadelfia till förverkligande af den storsinnade stiftarens id, till grudläggarde af en anstalt, som till den senaste efterverld skall bevara hans namn. Smithson var, såsom man finner af hans egna anteckningar, af hög, men ill gnim börd. Vid universitetet bar han sin mors namn, Macie; hon var arftagerska af Hungerford-tamiljen, hertigens ar Somerset, Karl den stoltes systerdotter. Rikt begåfvad och egnande hela sitt lif åt vetenskapernas tjenst. umgicks ban på den förtroligaste fot me sm tids utmärktaste lärde, såsom Davy, Black, Wollastone m.fl., men de aristokratiska kretsarne förblefvo slutna för honom. Den missbelätenhet, som i anledning häraf intog honom, tyckes ha bidragit att gilva det storartade omfånget åt hans plan. Till detta antagande berättigar ett ställe i hans memoirer, der det heter: 7Ehuru Englands bästa blod flyter i mina ådror, har jag icke ringaste nytta deraf; men namnet Smithson skall fortlefva i menniskornas minne, då titlarne Northumberland och Percy längesedan äro utslocknade och glömda!? Och i sjelfva verket har institutet, hvars i venetiansk stil uppförda byggnad år 1849 börjades och år 1852 fullbordades med en kostnad af mer än 300,000 dollars, redan inlagt oförgängliga förtjenster om vetenskapernas befrämjande samt utsträckt sitt inflytande och sina förbindelser till alla delar ar jorden. Hvad organisationen beträffar, så ansåg man sig bäst efterkomma grundläggarens önskan, att föröka och sprida vetandet?, genom att föranleda och understöda vetenski pliga forskningar äfvensom genom att utgifva tryckta skrifter och föranstalta föreläsningar. Unga talenter försågos med tillräckliga medel att uttöra sina vetenskapliga problemer, åt naturforskare bereddes möjlighet att undersöka veten-kapligt intressanta punkter inom unionen, och deras arbeten utgålvos på institutets bekostnad. En utvald boksamling af mer än 40,000 band, ett naturhistvoriskt och etnografiskt museum, ett taflegalleri samt ett kemiskt laboratorium stodo dagligen öppna för hvem som belst för besök och vetenskapligt begagnande, på samma gång anstaltens frikostighet gick så lungt, att den till vetenskapsmän, som för sina speciella studier behölde ett eller annat arbete, skickade dessa kostnadsfritt, vare sig att de bodde i norden eller i den aflägsna vestern. Alla maritima expeditioner hade i uppdrag att inlemsa de medförda samlingarne till det Smithsonska institutet, hvilket dessutom till följd af sin omtyckthet och amerikanarnes samhällelighet äfven af privata bekom massor af sändningar, så att det inom få år hade att uppvisa en ganska intressant och värdefull samling af naturhistoriska föremål. Alla vetenskapliga skatter, som nationen egde och förvärivade, inlemnades af de patriotiska amerikanarne till denna nationaldepöt och förvarades der. Det skulle småningom för unionen bli detsamma som det berömda britiska museum. Den förtjenstfulle resanden Stephens, hvilken man har att tacka för ett ypperligt arbete om Centralamerika och Yukatan samt den första utförliga beskrifning af ruinerna vid Palenque och Uxmal, föreslog till och med på 1850 talet att uppköpa en del af indianminnesvårdarne i Quirigua vid Montaguafloden i Guatemala, samt föra dessa märkvärdiga vittnesbörd på en uppspirande konst till Nordamerika och uppställa dem i det Smithsonska institutet. Regeringen gick väl ej in på detta förslag, hvars verkställande till en del skulle ske med statsmedel, men riktade sedermera mustet genom en mängd arkeologiska skatter, som blifvit af vetenskapliga expeditioner funna på den nordamerikanska unionens vidsträckta område. Trots brandens allvarsamma förhärjningar å byggnadens hufvuddelar tviflar Scherzer intet ögonblick på, att detta ej allenast för unionen, utan genom sina storartade förbindelser med utlandet äfven för många hundra vetenskapliga anstalter i Europa och andra verldsdelar vigtiga och nyttiga institat efter ett kort afbroit åter skall beovnna