Aftonbladet – 1 juni 1865, sida 3

NER RENASNA SNS rRn ennen Ra Enn ee dem som prydde klädningen, för att sålunda förbyta den hatade federala ?devisen? mot ett af naturens skönaste alster, utan att derföre behöfva utsätta sig för klander. Agustina var för ögonblicket förlorad. Den beundran, som Amalias skönhet uppväckte, liknade en revolution, som störtade drottningen från sin tron. Sefiorita Dupasquier var förtjusande, men hon var en skönhet, som man redan många oånger sett och beundrat; Amalia deremot visade sig nu för första gången i sällskapslifvet. Nyhetens behag, denna allsvåldiga herrskarinna i societeten?, hade ingått förbund med Amalias skönhet för att fånga allas blickar och beundran. Agustina sjelf kunde ej afhålla sig från att länge betrakta henne och slutligen också beundra henne. Af en händelse eller genom den instinkt, som sammanför personer af samma rang och klass, utan att de känna hvarandra, hade Amalia och Florencia genast tagit plats i ett hörn af salen, der alla de unitariska damerna hade församlat sig, nemligen de som voro på balen endast för sina mäns eller bröders skull. Dessa herrar voro väl ej mera federala än damerna, men tydligen mycket mindre modiga. Florencia blef genast af en vän till Daniel uppbjuden till den kadrilj, som började i samma ögonblick. Amalia deremot, utan att blifva glömd, blef dock ej uppbjuden. Då en skön, men okänd qvinna, inträder i en balsalong, uppstår alltid, sedan det första intrycket försvunnit, en viss förlägen fruktan hos männen, som hindrar dem att bjuda opp henne; de tro nemligen alltid att en sädan skönhet redan på förhand emottagit tjugo Upprjudninenn och vilja ej straxt utsätta sig för ett afslag. (Forts.)