Aftonbladet – 1 juni 1865, sida 3

damer ej kunde anmärka något annat äl! att hennes armar ej voro nog fint formade och hennes medja icke nog smärt och rund Sådan var dofia Avustina Rosas de Ma niella, då hon inträdde i balsalen, som v nyss beskrifvit, strålande af skönhet och prakt. Hennes armar och hals voro be täckta af diamanter och det hårdt ätsittan de klädningslifvet förorsakade att hennes kinder fingo en rosenfärg, som blott c unitariska damerna funno alltför hög. Hor bar en drägt af hvitt atlas och deröfver er annan af hvita spetsar. Hennes hår vaj upplagdt å la grecque och sammanhölls a ett juveldiadem, hvarvid den federala roser var fästad. Van som man var att anse Agustina såsom skönhetens drottning, ä det dock troligt att hon först denna aftor verkligen förvärfvade denna upphöjda rang Likväl var hennes skönhet icke i harmon med nittonde seklets smak; den var dertill så att säga, alltför djerf och saknade dett: milda, obestämda uttryck, på en gång älsk ligt och själfullt, som utgör ett nödvändig vilkor för att kunna kallas skön, i vårt ti dehvarf då känslan och snillet tillegna sig all: bildningens och den goda smakens fördelar Agustina tog icke plats. genast utan van drade genom salongerna vid sin makes arm General Maniella tycktes nästan återfå er del af sin fo:dna eleganta hållning, genon att återse de salonger, der han i sin un dom, då han med kropp och själ tillhörd unitarierna, funnit det i ton och mane mest bildade sällskapslif Buenos Ayres kunds ästadkomma. Allas blickar följde Agustina, slukad Penne nästan. Men på en gång uppstot ett sorl i balsalen. Alla hufvuden vänd sig nyfiket mot dörren, och sjelfva Agustin: riktade sina sköna ögon mot föremålet fö