Aftonbladet – 1 juni 1865, sida 3

mati och ett hof, en af de mest framstående personligheter, hvars namn liksom Ma: nuelas förekom i alla böcker, alla tidningar och alla samtal, angående la Platas angelägenheter, stora eller små, mellan vänner eller fiender. Men, som vi nyss sade, ännu hade Ro: sas yngsta syster icke förvärfvat den ringaste politiska betydenhet; ej heller sysselsatte hon sig ett ögonblick med skilnaden mellan unitarier och federala. Och ännu vade ej hen es karakter, antingen af brist på tillfälle eller genom en förunderligt sen utveckling, erhållit den fasthet och omfattning, hvarigenom hon, liksom gevom sin stora verksamhet, utmärkte sig, under det nya tidskifie, hvilket begynte med Palermo och med de yttre förvecklingarne. Den vigt, som man nn fästade vid hennes ersoalig het, berodde hvarken af hennes bror, eller af hennes make, eller af någon på jorden; hon hade blott att tacka en gif. mild natur derför. År 1840 var hon knappast tjugofem år. Naturen, förtjust i sitt eget verk, hade på henne slösat de rikaste behag och hon strålade nu i en fulimogen skönhets hela glans. Hvarken bildhuggaren eller målaren skulle kunnat fullkomligt återgifva denna. Ingen marmor kunde entaga rundningen af hennes axlar och barm, ingen pensel återgilva den obeskrifliga färgen och glansen af hennes ögon, än strålande som stjernor, än milda och sammetslika, än fuktiga och liksom beslöjade, lika litet som hennes purpur röda läppar, emaljhvita tänder och skära hy af ros och lilja. Hon etrålade af lif helsa och skönhet, och denna la Platas ros, ännu i ungdomens vär, var och borde vara föremålet för männens förtjusning, unde det att de mot henne mest fiendligt sinnadt