Aftonbladet – 24 maj 1865, sida 2

PDet är säkert, Daniel, det är säkert. Det beror på min ömtåliga, känsliga, ytterst finkänshga kroppskonstitution. Jas täl ej att se blod, och denne demon i prestkappa...... Tyst? ceHvad är det?? utropade don Cåndido, seende sig omkring till alla sidor. Ingenting, men gatorna i Buenos Ayres hafva öron. Det är sannt; låtom oss tala om något annat. Jag ämnade således säga dig aut... att du var skuld till den fara, hvari jag råkade, sVisserligen, men ni har ingenting att förebrå mig, ty om jag störtade er i faran, så räddade jag er också derur.? Det är sannt, Daniel; du är min vän, beskyddare och räddare. Amen.? Men tror du att presten......? ?Tyst, tyst! atbröt Daniel, som nu styrde sina steg ät de mera besökta gatorna. Inkommen på gatan Cangallo, stannade han vid hörnet deraf, stödde sin arn.båge mor en stenpelare och vid betraktandet al don Cäåndido, hvars ansigte nu upplystes afskenet från en gatulykta, kunde ban ej afhålla sig från att skratta sin vördnadsvärde lä rare midt upp i ansigtet. ?Du ler, Daniel? Nej, seftor, jag skrattar af full hals, som m ser.t tHvad skrattar du åt?24 ?Åt att man tror er vara ute på kärleksäfventyr, min gamle vän.s Mig? Har ni då redan glömt er rivals fråga? ?Men du vet ju...... Nej, sefior, jag vet icke på hvilken at dessa gator ert hus är beläget; sade Da