Aftonbladet – 24 maj 1865, sida 2

Utvandringens orsaker äro 1 främsta rummet sf ekonomisk natur; den började i en period af flera missväxtår, och har sedermera stigit hvarje gäng, då missväxt inträftat. De tryckaude inskränkningarne 1 han delsoch näringsfriheten ha väsentligen medverkat att gitva fart åt emigrationen, liksom i någon mån allmogens djupt rotfästade misstro mot embetsmannaklassen?. Afven de religiösa förhållandena synas ha haft någon skuld deri: bland de första utvandrarne 1823 och 1825 funnos ej få qväkare, och under de sednare ären bar ett antal protestantiska dissenters (från Tromsö stift) och mormoner utvandrat. Ea norsk författare ). som grundligt behandlat den norska emigrationens historia, lemnar mycket bedröflga upplysningar om dödligheten på de norska emigrantfartygen. hvilken varit ej obetydligt större än på andra utvandrarefartyg och dessutom på sednare åren tillväxt å de förra, medan den minskats jå de sednare. Fiån andra länder än Norge afreste år 1861 till Qvebec 11.313 utvandrare, af hvilka blott 57 afledo under färden, medan bland 8555 norska utvandrare inträtfade 186 dödstall. Dödligheten på de norska emigrantskepi en, som 1854 utejorde 6 på 1000, steg 1862 till 40 på 1000. Denna sistvämnda siffra an ifver, om man besinnar att den mortalitet, hon betecknar, är semmanträr gd inom vid puss 7 är, en 17 gånger så stark vödlighet som bland den hemmuablitna betolkningen! Om utvandringen från Sverge och Danmark äro upplysningarne mycket ofullstän diga. Med pass utvandrare 1851—1860 run Sverge till Amerika 14865 och vill Afrika och Australien 50 personer. Men om antal t af utvandrare utan pas r man cj den ringaste kännedom. 1 följd ut pusstvångets upphätvande har från och med 1860 äfven den källa för uppgitter om emierationen, som passjournalerna förut erbjudo, blifvit stävgd, och det sednuste häfwet ar vär officietla befolknirgsstatistik med delar således intet om eamgrationen frän Sverge 1861 Stiarkast representeradt i den svenska utvandringen är Jönköpings län, dernäst Östergörlands, vidare Kristianstads, Kronobergs, Elisborgs, 0. 8. v. Utvandringarne från Danmark synas ej der hafva ådragit sig någon uppmärksamhet förrän 1838, då en emigrami-expedition företogs från Asrhus, hvilkens bestämmelse var Mutamoras i Mexiko, men som alldeles misslyckades; fartyget strandade i Spanska Sjön och största delen af utva drurne ät rkom till hemmet. I de flesta andra länder har det törnämligast varit pauperismen, söm tvungit till emigration; men detta det nutida samhällets kräftsår är ett ondt, som i Danmark varit okändt, och utvandringa.ne, mest föranle ida afreligiösa grunder, hafva förhlitvit obetydliga. Under åren 1852 -1860 h tva 5288 personer utvandrat rn Danmark, mest mormoner; i detta antal äro dock ej medräknade de som, åtanv medverkan af danska utvandrin: sagenter, öfver Hamburg gått till Amerika. Åren 1861—1863 ha ytterligare 1800 mormoner utvan rat, Då mesta delen af de danska atvandrar e varit mormober, har utvandringsorten natwligtvis vsrit Amerika, diti det hela 5530 danskar inflyttat under åren 1820—1860. Den förf., hvilkens framställning vi här i somwandrag åiergitvit, uppställer till slut den frågan, hvilka untaganden med hänsyo till den framtida europeiska utvandringens omfång förauledas af de fakta, han aniört om dess förlopp och omfattning intill dennu stund. Att i tramtiden likaväl som i nu och forntid utvandringar komma att egu rum, kan ej vara tvifvel underkastadt. Så länge ej menniskonaturen undergår en fullständig förändring, skall alltid det behofvet göra sig gällande att kommu ut ur hemmets trånga krets, skola den menniskan medtrödda åtrån att förändra och förbättra sin ställning samt lusten för äfventyr locka henne till fjerran nejder, hvilkas företräden rramför fosterjorden 1 henues ivbillning växa i samma förhällande som afständen. Den framkastade frågan gäller således ej den normala, af sjellva menniskonaturens ar beroende utvandringen, utan den sjukligt ötverdrifna, som visat sig i den nyaste ti den såsom en följd af och ett bevis på stora brister i samfundstörhållandena i gumla verldens flesta länder. Dess storlek kommer att bero af det sociala tillständets beskallenhet i de särskilda länderna; så länge det ej förbättras, så länge man vägrar tolket näringsfrihet i alla riktnirgar, trosfrihet och politisk trihet, så länge skola ock utvandriogarne behålla sin sjukliga, krampaktiva karukter, och det så mycket mer som den städse stigande upplysningen läter alla inskränkningar i menviskans naturliga rättigheter framträda med ett ännu mera tryckande tvång och en törhatligare pregel, än förr. Framdeles. eåsom hittills, skola utvandringarve förete en olika omfattning under ohkv är och i olika länder: de skola bli mindre betydande i goda är och väl styrda länder, större efter dälig skörd och efter kriser i den industriella och kommersiella verlden, störst i de länder, hvilkas regeringar hylla den, nu gudskelof föräldrade, satsen: vi allena tförstå.? ) A. K. i norska Aftenbladet, n:r 275—283 1864. Bland ötriga källor tör kännedom om den europeiska utvandringen anföras i den afhandang. vi här följa: 8:th Census of the united states; Duval: Histoire de Vemigration europeenne, asialique et africaine au XIX siecle (1802); Statwstical abstract for the united kingdom; Gäbler: Die Statistik der deutschen Auswanderung. och Hiäbner: Jahrbicher flår Volkswirthsechaft und Statistik, Sveriges of