Aftonbladet – 22 maj 1865, sida 6

sta stad, då vi den 19 Mars på morgonen för andra gången ankrade på Hudson. Huru kort vårt första besök der än var, så hade vi dock då hunnit att blilva temligen lokaliserade och att formera bekantskaper såväl med på stället bosatta landsmän som med infödda amerikanska familjer, hvilka det nu var ett nöje att få förnya. Jag vill minnas att jag omnämnde den särdeles gästfrihet oss visades i Filadelfia. Samma förhållande var vu äfven i Newyork, och för den, som hade lust att deltaga i sällskapslitvet, fonns visst ej brist på tillfälle dertill. Som sjöofficer är man såtillvida bortskämd, att bjudningar till balter och middagar ej höra till ovanligheterna i de hamnar man besöker; men en hjertlighet och enkelhet lik den, hv:rmed flera familjer i Newyork och Filadelfia alla tider på dagen. stodo öppna för oss, hör dock till ovanligheterna. bielhet tyckes vara helt och hållet bannlyst från umgängeslifvet i Norra Amerika, och den frihet, som allmänna bruket der ger unga fruntimmer, väck r ovilkorligen till en början förvåning hos den som är van vid den europeiska samhällstenens fordringar med bäns. ende till dem. Det är t. ex. alldeles ej ovanligt, att en ungkarl i ett sällskap gör ett ungt ogift fruntimmers bekantskap och derefter besök hos henve uti hennes föräldrars hus, samt i hennes sällskap promenader till häst eller fots, allt utan ett med föräldrarne ha vexlat två ord, ja ofta utan att ens ha blifvit presenterad för dem. Nägonpting sådant skulle väl näppeligen gå an i något annat land: men Förenta Staterna göra ju ock unp att vara fri hetens land par execlence, och i nyssnämnda alseende åtminstone i anspråket väl ej heller disputeras. Det irc qvinliga stöd, som hos oss i dagligt 171 går vch gäller un! der namnet iörkläde?, 1yckes man i Amerika förträffligt hjelpa sig utan. Hvad resnultatet af systemet är vill jog cj åtaga mig att säga, då de uppgifter jag derom er oiika personer hört varit så högst stridiga. Charmantare unga damer än de amerikanska förefalla, tror jag dock man får svårt at finna nägonstädes, och helt säkert proportionsvis få, som ha mera Det är en anmärknin att utländningar ofta på vi r!dsvena. Som man sagt mig 2. att de manliga ina medlemmarne inom nordamerikanska familjer vanligen förefalla som om de stodo ett steg lägre på samhälleskulan än de qvinliga. Mean har förklarat detta på det sättet, att den rastlösa konkurrensen inom slla yrken i Norra Amerika tvingar till en så trägen uppmärksamhet på — business?, att för de flesta karlar föga tid återstår att egna åt mera själsodlande och förfinade sysselsättningar. Med detta har jag visst ej velat säga, att man i Amerika ej talrikt träffar — gentlemen, ulan endast och allensst hvud jag sagt, och hvaraf — om jag har rätt — som ett korullarium följer, aut de mest framstående amerikanska qvinnor nästan kunna sägas sakna en motsvarande klass bland det manliga könet i detta land. De flesta europåer, som rest i Förenta Staterna, och isynnerhet evgelsmän, ha ej haft ord nog starka att fördöma en mängd vanor, eller rättare sagdt ovanor, som obestridlisen der äro ullmänna och stötande; men som, å andra sidan, ha sin förklaringsgrund i den demot a anda, som genomgår lundets alla samhällsförhållanden. Om en bildad menniska säliskapar med personer ur de s. k. lägre klasserna i europeiska länder, så träffar han tvilvelsutan på många råa vanor, med hvilka han får svärt att förlika sig; men förhållandena i Europa orsaka ett i afständ mellap högre och lägre på samhällsskalun stående; ergo generas ej de nera förfinades känslighet af de andras vanor. Olika är det i Amerika. En bildad nan der är i sjelfva verket temligen lik en vildad man i Kuropa; men i det dagliga ifvet träffar man ja så många, som genom tt godt förstånd 1 förening med kraft och härdighet stigit högt ötver den samhällsällning, hvarihån de utg.ngo. Den poli iska makten ligger till stor del i sådana ersoners händer, och hvem kan då undra, im ej den yttre polituren kommit lika fort om befatiningen såsom alderman? eller ongressledamot. Detta, samt den för alla semensamma enda platsen i jernvägsvagnar te. bör väl bära skulden till större delen f den otrefnad och osnygghet, som man mekligen ofta anträffar i Amerika, men vilken man, enligt min tanke, orättvist illvitat hela nationen. Oita har man ock ärvid gjort sig saker till grof öfverdrift, asom t. ex. Dickens uti sina American totes?, då han liknar den genom fönstret å en jernvägsvagn utkommande saliven rån nägra tobakstuggarde resenärer vid ädern från en dyna, som man håller på tt tömma. Dylika öfverdrifter kunna vara liga nog att läsa på vår sida om Atlanten; ien de sära djupt amerikanarnes känsliget och ha ej bidragit litet att väcka et nationalhat mot Eugland, hvilket onekgen börjar att blifva iurowadt inom Förenta taterna, och som ganska säkert förr eller dnare kommer att söka sig luft uti ett rstörande krig. Americans?, som en ut em sade till mig, då twidningarne omtalat t svenska ministern baron Wetterstedt rit en bland de första af de utländska plomsaterna att lyckönska mLincoln med ledning af Richmonds intagande, never rget and never forgive?, glömma aldrig h förlåta aldrig. Ewt fel, som man äfven tillvitat ameriinarne i allmänhet och, som jag tror, med era rättvisa, är en utomordentlig skrytmhet och nationulhögfärd — eu drag hos ESR SIT NESS i gdt, dock icke finnes hvarken köpmän vi ler handel, var i detia ögonblick nästan st Ideles öde; bland de tå, som gingo der h