Aftonbladet – 22 maj 1865, sida 6

Huru? Glaskopparne äro ju icke ens der. Nej, det äro de icke; men det är ej mitt fel, utan sefior Eduardos. Ar du tokig, Luisa? Nej, seitora, det är jag icke. I morgse, då jag gick för att höra huru han mådde, hade jag kopparne med för att fylla dem med vatten, och då jag mötte sefior don Eduardo, och då han började fråga mig om allting, tog han också glaskopparne ifrån mig och sade att han ville fylla dem med vatten från fontänen, och så satte han dem på marken, bredvid den stora jasminbusken, och så ringde ni i detsamma, sefiora. Nåväl?l sade Amalia, som under Luisas perätielse förlorat sig 1 tankar, hvilkas sammanhang med den unga flickans ursäkter snappast hon sjelf skulle kunnat utleta. Näväl, sefiora, återtog Luisa, om tj efior Eduardo varit så nyfiken, hade j:g j glömt att gifva fåglarne vatten. Godt; hvad är klockan barn?4 Elfva, sefiora. År ni ännu ond på mig? Nej, min flicka; gå nu till setior Belsrano och säg honom att det skulle vara nig ett stort nöje om jag efter en half imma kunde räkna på att få se honom i alongen. ANDRA KAPITLET. Tre nycklar till ett lås. Det var dagen före den, hvars början vi föregående kapitel beskrifvit, och klockan San Francisco slog fem; solen, som alltera närmade sig vestra horisonten, lofvade j att efterlemna någon lång skymning, ty iften var dimmig och tung, hvilket ofta intertiden är fallet i Buenos Ayres, och etta år hade vintern redan vid slutet af pril i all sin stränghet infunnit sig. mm mA Köpmansgatan, der det, i förbigående