Aftonbladet – 22 maj 1865, sida 6

Det är svårt att säga hvilken känsla är den öfvervägande vid läsningen af en dylik utgjulelse: men vidunderlig i skrytsamhet, som den förefaller oss, tror jag dock ej att den af amerikanare i allmänbet så anses i de delar, hvilka framhålla den glände framtid som väntar deras land; och hvem kan säca, att de ej ha skäl äfven för de vid första påseendet mest öfverdrifna förväntningar. Frågan är blott, om det skall blifra dem möjligt att som ett folk sina stora framtidsförhoppningar, om icke, allt efter som deras vidsträckta verldsdel befolkas — ej som de flesta länder uti gamla verlden till en stor del med i politiskt hänseende föga länkande och viljunde inbyggare — utan med idel kraftiga och framåtsträfvande personer, hvilka i de utmärkta publika skolorna få näring och riktning åtsina framåtsträfvande olika intressen som naturförhållanden och andra orsaker skapa, skola sönierspränga det vidsträckta landet i mindre i tiska stater. i i Europa ha oftast svårt att få tydligt för oss den stora skala, hvarpå allt i Amerika bör mätas, och huru vidsträckt detta land i sjelfva verket är. Se här några data. De revolterande slafstaterna, t. ex., betäckte ensamt en yta lika stor som hela Europa vester om Weichsein. Mississippi-floden, navigabel för större fartyg från S:t Pau! i Minnesota till New-Orleans vid Mexikarska golfen, förde, jemte dess bifloder, före krigets utbrowt till marknads produkterna från Wisconsin, Minnesota, Iowa, Illinois, Iudisna, Ohio, Kentucky, Tennessee, Missouri, Arkansas, Mississippi och Louisiana, d. v. s. från ett land som är större än England, Irland, Skottland, Holland, Belgien, Frankrike, Tyskland och Spanien sammanlagdt, och som, otvifvelaktigt, utgöres at vida bördigare trakter. Från S:t Pauli Minnesota till S:t Louis i Missouri vid Mississippi-floden är ett afständ af 900 eng. mil, och man har då ej ännu hunnit halfvägs till Mississippis utlopp. Från Newyork till Chiogo är 1000 eng. mil; till S:t Louis öfve 1400 mil och till New-Orleans 1600 mil, allt på jernväg. Vestvart om dessa i der stora Nordamerikanska central-dalen belöna städer stwäcker sig dei olantliga iand:t med ännu större distanser öfver Klippiga bergen till Californien vid Stilla hafvets kust. iver hela detta snart sagdt omätliga land äro ännu endast ett par och frettio millioner menniskor glest utspridda, men befolkningen ökas i Amerika hastigt, växande i sawma proportion som lavinen under framfart. Irom några få generatio5 er skall troligen Nordamerika räkna sina inbyggare ej i tiotal ar millioner utan i hundratal, och dessa af ett helt annat sla än de råa halfeiviliserade horder, som til en så stor del ingå t. ex. i det likväl såsom så mäktigt ansedda Rysslands befolkning. För att förtydliga hvad jag menar, kan jag ej afhålla mig från att citera några rader ur engelsmännen Trollopes rikhaltiga och intressanta arbetare ?Norra Amerika?. Man mäste alltid komma ihåg? — säger Prollope — att tioeller fyrtiotusen invånare i en amerikansk stad, och isynnerhet I en ny stadiVestern, betyder mycket mera in hvad samma antal skulle göra ien gammal stad; i Europa. En sådan folkmängdi Amerika konsumerar dubbelt så mycket oxkött som den skulle göra i England, sliter lubbelt så mycket kläder, och erfordrar iubbelt så mycket af lifvets beqvämligheer. Om en census kunde tagas med hän:eende till fickur, så tror jag att man skulle inna, alt en dylik stads befolkning i Ameika :sammanlagdt eger dubbelt så mänga ådana som i England, och jag befarar, att let ätven skulle visa sig, att många flera umerikanare hade läsning och skrifning till en vana? Dertill är en stad med fyrtiotusen invånare i Amerika spridd öfver en yta som skulle räcka till för en fyra gånger så folkrik ngekk stad. Våra städer i England — ch i sjelfva verket i Europa i allmänhet — 3 byggts i mån af behof. Ingen framåteende beräkning på hundraluseutal af inänare lifvade deras första grundläggare. vå eller tre dussin personer behöfde boäden på samma ställe, och byggde dem så, t tillsammans. Måvgen dylik början har lagit fel och dött, utan att tilldraga sig erldens uppmärksamhet. Andra åter ha rodats, och hus ha hopats tilldess London, Manchester, Dublin och Glasgow blifvit proucerade. Fattigt folk ha byggt eller fått rgeca åt sig eländiga gränder och rika in ha upprest stora palatser. Från bekaftenheten af dylika städers första början ar, såsom ett nödvändigt resultat, följt iftet hvarpå de skapats. Men i Amerika ch särdeles i Vestra Amerika har ingen idan nödvändighet förefunnits, och der fines intet sådant resultat. Städernas grundiggare hace verldens erfarenhet för sig. ee kände sanitetslagarne då de började. tt kloaker, vattenledningar, gas och ren utt vir nödvändigt för en kommuns välbennamrde, har för dem varit lika solklart om M vältörstådda kombinationerna mellan ävir e och spik, mellan tegel och murbruk. e ha vetat att vattenkommukanitioner äro art saodt nödvändiga för kommersiel fram. ing och ha valt sina lägen derefter. Breda tor kosta lika litet som smala, så länge rggnadsgrundens värde pr fot ännu ej är lräckligt högt att behöfva tagas i betraknde, och byggnadsplatserna för städer ha rföre blifvit ordnade med nobla avenyer h imponerande 2ator. En stad utstakas