Aftonbladet – 22 maj 1865, sida 6

vidsträckta kännedom om vårt rika, ädla och sköna språks tillgångar och skatter; och hvad det sednare beträffar, skall jag säga dig att om jag är rädd så är också hela Buenos Ayres smittadt al samma sjukdom. och... Tystnad och skyndsamhet! sade man nen i kappan, i hvilken våra läsare natur. ligtvis redan igenkänt vår vän Daniel Bello ätföljd af sin gamle skriflärare. Daniel ut talade dessa ord just vid hörnet af gatar Balcarce, der denna korsas af tre andra ga tor och just då han vek in på en af dem. Efter en kort stund anlände våra vandrare till gatan Cochabamba, der de stannade utanför porten till ett hus, beläget helt nära floden. -?Se er försigtigt omkring?, sade Daniel till don Cåndido, och säg mig om ni ser någo i närheten.? Bamburörskäppen föll ögonblickligen till marken, såsom det var don Cåndidos vana, ehura den vackra elfenbensknappen på detta sätt ej kunde hoppas någon särdeles lång framtid. Käppens egare såg sig noga omkring åt alla sidor. Här finnes ingen menniska, min käre Daniel?, sade han. Daniel upptog nu ur fickan en nyckel, hvarmed han öppnade porten, inträdde med sin följeslagare, stängde porten och tog ur nyckeln. Don Cåndidos ansigte var lika hvitt som den breda, styfstärkta halsduken, hvilken var lika oskiljaktig från hans personlighet, som bamburörskäppen. Hvad vill detta säga?? stammade han. Hvad är detta för ett besynnerligt och hemlighetsfullt hus och hvarföre har du fört mig hit, min käre, värderade Daniel?? Detta hus är ett ganska vanligt hus,