Aftonbladet – 17 maj 1865, sida 2

skap, ehuru jag hoppas snart få inträda i detsamma; men min politiska trosbekännelse är alltför väl bekant, liksom mina förbindelser med konfederationens vänner, och jag hoppas att inom kort kunna göra vår äro rika diktator lika goda tjenster, som dem detta utmärkta sällskap gjort honom, hvilka tjenster nu äro könda i hela Amerika.? Nya bitellsrop och utbrott af ftederalistisk förtjusning följde på d.ssa ord. ?Men, mina herrar?, fortfor Daniel, det är endast de närvarande jag finner mig böra lyckönska till så utmärkta federala tänkesätt; ty, ehuru jag visst ej vill tvifla på de frånvarande medlemmarnes federala entusiasm, så ser jag dock att det endast är de närvarande, som våga öppet bjuda unitarierna spetsen, medan de öfriga ej ens bry sig om att infinna sig vid de tederala sessionerna. Koufederationen erkänner inga privilegierAdvokater, köpmän, embetsmän — alla äro här lika, och då det är session eller då det är något att göra för hans excellens, borde alla skynda att hösamma presidentens kallelse och icke låta hägra ensamt utsätta sig för faror eller ätaga sig allt arbete. Alla torde vara goda federalister, men det synes mig vara o:ättvist att endast några skola visa sitt nit. Detta har jag ansett mig böra säga, emedan jag tror det vara hans excellens diktatorus tanka, hvilken hädanefter torde böra mera respekteras.? Demiel hade måttat alldeles rätt, då han gaf detta hugg åt de frånvarande federalsterna. Den hänförelse, som följde på detta tal, öfverskred till och med den som beledsagade det förra. Alla sällskapets närvarande medlemmar utstötte hotelser och förbannelser mot alla de som ej bivistat sessionen, hvilkas namn sekreteraren uppläst Man upprepade namnen på de frånvarande, hvilka stämplades som dolda unitarier, och Daniel smålog bifallande till denna nya klassifikation. Rätt så, tänkte han, Cmisstänken hvarandra, mine herrar mashurquerös, misstän