Aftonbladet – 16 maj 1865, sida 3

— bättre och kraftigare kan möta stundand pröfningar, har mera utsigt att segrande ge nomgå de strider, som kunna förestå, ä detta samma folk, splittradt, bundet, för lamadt. Vi böra hasta att antaga det kung liga förslaget; emedan det vore otacksam att icke begagna regeringens vackra an bud. Just at vi hafva ett från konungei utgånget förslag, och dertill ett i det helt godt förslag, som måste helt antagas elle helt förkastas, utan någon som helst dag tingan eller prutning, är en ovärcerlig för män. Invändningar, betänkligheter och tvifvelsmål skola alltid finnas i riklig myc kenhet; hvarje stånd kan, såsom Markolfus gjorde i sagan, med skenbar villighet un derkasta sig Salomos visa dom att Markol fus skulle hänga; men också, likasom der med narrtiteln utmärkte Markolfus, åberopa och göra gällande sitt oförytterliga privile. gium att sjelf få välja ett till galge lämpligt träd. Och liksom den ädelborne Mar: kolfus, oaktadt flitigt kringströfvande och noggrann forskning i de kungliga skogarne, omöjligen kunde finna något fullt tjenligt sätt — om förlåtelse något träd —, så kan det ock gå, om vi ej taga tillfället i akt, med stånden derhän, att verkställigheten af en enhälligt och i princip godkänd författningsändring strandar på betänkligheter fråga om sättet. Man har ordat mycket om vådorna at konungamaktens försvagande genom antagande af det hvilande förslaget ; men männe vi ej skulle kunna våga förutsätta, att Sverses konung och hans lagliga rådgifvare kunna bättre bedöma dylikt, än välmenta, påkallade plåstrare! Man ordar vidare om fördelarne af de hvarandra motvägande intressen och de konroller utan ända, som vår nuvarande statsörfattning erbjuder. Efter den nya lagen kulle konung och representation ej längre vevaka, motväga och kontrollera bhvaranIra, hvilket allt vore en orimligt stor skada. I sanning, man skulle näppeligen kunna ippleta ett mera slående argument för kowungens förslag, än det man här rikar deremot. Hvad först och främst konrollerna angår, så se vi dagligdags de mest Hlustrerade exempel på hvad dessa i det tora hela betyda; och hvad beträffar den ä ofta omtalade och beprisade vågteorien; å bar jag aldrig kunnat fatta den djupt örborgade visheten deri, har också aidrig wunnat medgifva något förnuft i försöket att statskroppen införa döda vigter och motigter, misstänksamt spejande och motverande, i stållet för organiskt lif, lefvande ex: lverkan, högre enhet. Representatioen bör, långtifrån att motväga (alltså moterka — hindra), eller endast öfvervaka och .ontrollera regeringen, tvärtom stödja och ifva regeringen all möjlig styrka; men viserligen, för såvidt representationen är hvad en bör vara, ett uttryck af hela folkets inelligens, innersta skaplynne och klara medetande, äfven i det stora hela gifva rege ingen sin riktning: denna öfvertygelse, för nart tjugu är tillbaka af mig offentligen ttalad, har af de framfarna årens erfarenet blifvit mer och mer befästad. (Forts. följer.)