Aftonbladet – 16 maj 1865, sida 3

En deputation lojala borgare från sydstaterna hade den 24 April audiens hos presidenten Johuson. Domaren Underwood från Virginien höll ett tal, hvarpå presidenten svarade utförligt. Han delade, yttrade han bland annat, fullkomligt deputåtionens åsigt att man måste enligt lagarnes hela stränghet bestraffa det brottsliga upprorets hufvudmän. Under de sällsamma omständigheter som hade åtföljt hans tillträde till embetet, vore presidentens ställning ganska svår och han tackade derför deputationen på det hjertligaste för den uppmu -tran densamma erbjudit honom. Han ville blott upprepa hvad han förut uttalat. Han trodde sig veta hvad skonsamhet ville säga, hvad som innefattades uti benådningsrätten, ty han hade redan tillförene haft en exekutiv styrelse i sina händer och blifvit förebrådd för alltför stor mildhet. Benådningsrätten måste man tillämpa med försigtighet. Skonsamhet utan rättvisa vore ett brott. Tiden vore inne då amerikanska folket måste inse sanna karakteren af högförräderiets lörbrytelse. Den idn hade spridt sig och blifvit förfäktad i rebellchefernas tal, att förrädeiet vore aktningsvärdt om blott förrädarne förstode göra sig ryktbara nog för att väcka uppseende. Sådana menniskor representerade söderns aristokrati, men från en dylik aristokrati måtte Gud beskydda landet. Då presidenten talade om mordet på hans företrädare, anmärkte han, att den af skyvärda gerningen hade sitt ursprung iden omenskliga anda som genomgick upproret. Presidenten Lincoln hade i och för sig blott varit en enskild man, och ingen skulle kunna neka, att den som tagit en menniskas lif, förverkat sitt eget. Huru mycket mera måste då ej de bestraffas, som höjt sin grymma lönnmördande hand moten nations lif? Massorna, hvilka blifvit tvungna till uppror, må man väl skänka amnesti och behandla med mildhet; men icke så dem, som med beräkuing framkallat och ledt upproret. Dessa måste behandlas med lagens hela stränghet. Slutligen uttalade presidenten sin förhoppning att den tid snart skulle vara inne, då förräderiet skulle vara bannlyst ur landet. Han ville göra allt som stode i hans krafter, för attsnart återställa freden. Presidenten Johnson har uppskjutit den allmänna böneoch sorgedagen med anledning af Lincolns död från den 25 Maj till den 1 Juni. Booths skjutande inträffade den 26 April på morgonen. Öfverste Baker bultade på porten till det hus, der Booih hade stängt sig inne. Är ni vän eller fiende?? frågade Booth: ?Jag har fem kamrater med mig, som skola hålla er varma?. Öfverste Baker: tJag har 50 man med mig; ni är omringad och det är bäst att ni kommer ut och gilver er?. Booth svarade: Jag ger mig aldrig och lefvande skall jag ej falla i ert väld?. Då öfverstens instruktioner innehöllo, att han skulle uppbjuda allt för att jaga Booth lefvande, höll öfversten en rådplägning med sina begge officerare. Under iden hörde man der inne i huset huru Booth utfor mot kamraten Harrold för hans förbannade feghet?. Booth fortfor att ej vilja gitva sig och hotade att skjuta den som kom inom håll. Officerarne läto då nemta några knippor ris och antände dessa ör att tvinga Booth ur sin tillflyktsort. Booth sökte inifrån släcka lågorna, men förgätves. Under tiden hade Harrold kommit ut och frivilligt öfverlemnat sig. Booth fortfor lock att stanna qvar i huset eller skjulet. 5ergeanten Corbett stack då in sitt gevär senom en öppning i dörren och sköt honom, Ifverste Baker säg ej hvarifrån skottet kom ;ch utropade: ?Han har skjutit sig! skynlade in och såg Booth ännu stå upprätt ned ett gevär i handen. Baker fattade om ans armar, de öfriga skyndade in i skjuet, Corbett utropande: ?Det var jag som köt honom!? Vatten hemtades och hans år baddades; kulan hade gått genom hals,enet. Booth kom då och då till medveande och uttryckte sin tillfredsställelse öfver hvad man gjort med honom. En gång este han sig, höll händerna för ögonen och opade: Onyttigt, onyttigt! Blod, blod!? lang sista ord voro: Säg min mor, att jag lött för mitt land?. Kl. !4 8, tre timmar fier det kulan träffat honom, dog han. Hans ik fördes till Washington, för att der för ormens skull af coronern bli identifieradt. lan fann hos honom en dagbok, i hvilken jan antecknat allt hvad han gjort dagarne fter mordet, vidare två revolvers och en olk. Venstra benet var brutet, hvilket inräfflat, såsom han uppgaf, dä han hoppade ed på ecenen från teaterlogen. Corbett ille träffa Booth i skuldran, men sköt mite. Antändandet af risknipporna för att öka ut Booth användes, emedan man måte skynda sig, ty stora afdelningar fiendtigt rytteri hade observerats i trakten. I Washington har man väckt det förslag, tt Fordsteatern skall jemnas med marken ch en marmorpelare uppföras på platsen . ill evigt minne af presidenten. Payne, som greps i Surats hus, har förlarat sig skyldig till mordanfallet på Sewrd. Småplock på jernvägen. (Blyertsanteekningar.)