Aftonbladet – 12 maj 1865, sida 2

aktning, bör jag åtminstone egaqvar rättig. Leten att få veta orsaken till detta missödeX, sade Daniel stolt. Och jag, senior, om jag ej egerrättighet att lemna denna fråga obesvorad, kan dock ingen tvinga mig att svara derpå, sade Florencia med den stolthet man alltid finner hos en ädel qvinna, då hon är eller tror sig vara bedragen af den man hon älskar och vet att han ej kan förebrå henne något. 1 så fall, sefiorita, tager jag mig friheten säga er, att om detta ej är ett något för långt drifvet skämt, så är det en orättvisa, om mycket skadar eri mitt omdömet, sade Daniel skarpt. Det inser jog; men det kan ej hjelpas. Kan ej hjel;as?4 Har ni händelsevis blifvit döf, min herre, efter ni upprepar mina ord, som om ni ville lära dem utantill?4 sade Florencia och mätte Daniel med en stolt, förakttull blick. Det gifves ord, som jag måste höra upprepas för att förstå dem. Onödigt, min herre. Det bör ej vara svårt bvarken att höra eller förstå mina ord för den, som har två öron, två ögon och två hjertan. Florencia! utbrast Daniel uppretad, detta är en grym orättvisa, och jag fordrar en förklaring nu, i detta ögonblick ! Lugna er, min herre; ni höjer rösten vida mer än som behöfs. Jag förmodar, att ni ej ämnar glömma att ni talar vid ett fruntimmer ?5 Af allt hvad Florencia hittills sagt var detta det bittraste. Jag yrar, jag yrar bestämdt!4 sade Daniel och dolde ansigtet i händerna. Tystnad rådde några ögonblick i salongen. Slutligen såg Daniel upp och sade: Men, Florencia, ni måste dock tillstå