Aftonbladet – 12 maj 1865, sida 2

Vi hafva ett sådant specielt fall för ögat. Här finnes en yngling vid ett enskilt läroverk, som vore snart färdig att afgå till universitetet, med utsigt att få mycket goda betyg i alla ifrägakommande kunskapsämnen, inberäknadt latinet. Men han har ej läst grekiska och han hur likväl för afsigt att vid universitetet taga vidare examen. För att undvika att tega om hela etudentexamen, måste ban taga denna examen på den klassiska linien, d. v. e i både latin och grekiska. Vill han nu — hvarom fråga varit — ingå i allmänna elementarläroverket, för att lära detta sista språk och då afgångsexomen måste tagas från detta läroverk, så finge han börja i femte klassen, hvilket ej kan komma i fråga med en så fortskriven yngling. Aterstår honom alltså att använda ett år särskildt och odeladt på läsning af grekiska privatim, för att deri erhålla betyg, dermed åsidosättande sina öfriga läroämnen, och oaktadt han måbända aldrig derefter kommer att öppna en grekisk bok, Att detta är ett olyckligt system, lärer väl ej af någon upplyst och fördomsfri menniska förnekas. Men orsaken att sådana orimligheter kunna tolereras ligger väsentligen deri, att föräldrar alltför litet sjelfva taga denna vigtiga angelägenhet om hand. Man hänvisar undervisnings-och uppfostringsfrågornas pro blemer till bedömande och utlåtande af läroverkens tjenstemän, hvilkas omdömen skola, med få undantag, blitva ensidiga, enär de dels bedöma eakerna efter sin egen bildning, dels äro män af yrket. Om dessa böra ega vitsord i allt hvad till den speciella förrättningen hörer — hvilket här är undervisningens metodiska del — så äro de sällan behörige domare i sjelfva de allmännaste grundsatserna, Här är det föräldrar och de personer, som känna lifvets kraf, hvilka böra yttra sig. Här möter den förr uttalade principen i fråga om yrkesmännens behörighet att bedöma hvad till deras fack hörer. De böra ega allt vitsord i det speciella, men ganska litet i det generella, som rörer organisation m. m., särdeles då det tillika gäller att reformera den institution de tillhöra, i hvilket fall Elias Friesen gång sannt yttrade: Ingen korporation reformerar sig inom sig sjelf?. Den andra anledningen till förbistringen i vårt högre undervisningsväsen beror derpå, att vi äro bundna vid det kinesisktpreussiska mandarinväsendet i fråga om exa mina till en mängd embeten och allmänna värf. Hellre än att i detia fall se åt öster och alltmer klafbinda oss vid kunskapsprof, med thy åtföljande lexläsning, borde vi blicka åt vester, till Amerikas Förenta Stater, der man alldeles icke låtit binda sig af examina, utan för alla embeten och allmänna värf endast fordrar en bepröfvad duglighet, den må vara vunnen huru som helst. Äfven der tinnas högskolor för olika kunskapsgrenar: för prestbildning, för militärbildning, för juridik och medicin m. m., ja äfven stränga klassiska? bildningsanstalter, men ingen är för sin användning i statens eller kommunens tjenst bunden vid de be tyg han i en sådan högskola erhållit; de gälla endast med den moraliska kraft, som en skolas anseende kunnat åt dem förvärfva, men det står enhvar fritt ati: anskaffa sig samma insigter och duglighet på annan väg. Så har en af Föreuta Staternus förste juridiske embetsmän varit handtverkare. Såsom sådan började han studera juridik, hälla föreläsningar, uppträda såsom sakförare och tillvann sig derunder ej blott ökade insigter, utan ock ett så stort anseende att han nu intagit första platsen i sin stats högsta domstol. Hos oss böra deremot kunskaperna ovilkorligen vara vunna och genom examina pröfvade vid de bestämda högskolorna, hvilkas fordringar åter bäde för inträde och afvång ingalunda äro lämpade etter lifvets fordringar. Vi anse en genomgripande reform nödig i hela vårt offentliga undervisningsväsen, rån elementarskolans lägsta till högskolans högsta stadium, och denna reform måste gå i den riktningen, att undervisningen leder ill en harmonisk utveckling af individen samt gör honom till en nyttig och god medborgare i det samhälle, der han (eller hon) ir satt att le va och verka. Och detta är något helt annat än att vara en mer eller nindre ytlig linguist på de döda eller lefvande språkens område. K. M:t har i extra ordenskapitel den 11 Maj utnämnt: Till riddare af Svärdsorden: Majoren i armen, ÅA. R. von Kremer.