Aftonbladet – 10 maj 1865, sida 2

Article Image
komster fördelas mellan de Föfriga; dock skulle ett vederlag om 24 000 rår rmt utbetalas till rorska universitetet mot dess qvitto och förpligtelse att aldrig göra anspråk på någon del af hennes och hennes mans qvarlätenskap. Eher grefvinnans död 1838 togs boet om häader af de förordnade testamentsexekutorerna och direktionen för den Hjelmstjerne Rosenceronske stiftelsen, hvars verksamhet skulle börja först 1862. Norska universitetet nöjde sig emellertid ej med denna anordning. Akademiska kollegiet stämde direktionen till ?Landsoversamt Hofog Stadsrettent i Köpenhamn, som genom utslag af 18 Juli 1864 förklarade norska universitetet berättigadt att ärligen uppbära så stor del af stiftelsens inkomster, som bestämmelserna i fundatsen af 1811 säga. Direktionen vädjade till Höjesteret som i dessa dagar stadfästat förenämnda u:slag, dock så att direktionen förklaras ej behöfva aflägga räkenskap inför Kristiania universi et, hvilket ej heller får någon del i den af grefvinnan Rosenerone efterlemnade partikularförmögenhet. —A — Den offentliga och enskilda fattigvården i hufvudstaden. Sedan Stockholms stads fattigvärdsnämnd, uti skrifvelse den 20 sist). Mars, hos öfverståthållare-embetet anhållit om åtgärders vidtagande för att åstadkomma samverkan mellan den offentliga och enskilda görenheten i hufvudstaden, har öfverståthällare-embetet, för att bland vederbörande vinna allmännare spridning, låtit tilll hvardera af styrelserna för församlingarnes i thufvudstatryckia exemplar af samma skriifvelse, i hvilken, efter en framställning af olägenheterna af den nuvarande splittringen, yttras: En fullständig sammansmältning tiill ett helt af alla här befintliga enskilda välgörenhetssällper och stiftelser lärer dock ej kunna ifrågasättas; men ett lifligare samband och en närmare vexelverkan dem emellan, än nu är förhållandet, torde utan synnerlig svårighet till gemensam tillfredsställelse kunna åvägabringas. Detta synes fattigvårdsnämnden lämpligast kunna ske, om af ledamöter i nämnde sällskaper och stiftelser samt andra välgörande och för fattigvården nitälskande personer, fruntimmer och män, bildades en större, för hela hufvudstaden gemensam förening, med ändamål att, efter v.ss bestämd, plan, i samband med hvarandra utöfva sin verksam: et. och tillika utgöra ett biträde åt och medlare emellan den enskilda och den offentliga barmhertigheten samt de behöfvande. Enligt fattigvårdsnämndens uppfattming borde denna förenings hufvuduppgift vara fatt genom distriktvis utsedda deputerade förskaffia sig nog: granna upplysningar om hjelpsökande:s omständigheter, vilkor och behof, tillse hunwvida och i hvad mån de understöd, som redan kommit dem till del, motsva:ade sitt ändamål, och eljest söka bereda den ytterligare hjelp, som funnes oundgänglig; att åt arbetsföra fattiga, i den månsske kunde, föranstalta tillfälle till arbetsförtjenst och sjelfförsörjning, samt att vaka deröfver, att det uppväxande slägtet ibland den fattiga befolkningen erhölle nödig och kärleksfull värd. De medel, som genom tillskott. af-föreningens ledamöter och andra frivilliga bidrag kunde ställas till dess disposition, torde väl ej kunna. antagas komma att uppgå till så betydligt belopp. att föreningen derigenom annat äni mindre mån blefve i tilltälle att afhjelpa eller lindra all den nöd, hvaraf föreningen genom sina undersökningar komme i erfarenhet. Bestående till en stor del af ledamöter från de särskilda välgörenhetsinrättningarne skulle dock föreningen, med den vinna om de understöd, som från dem utdelas och om vilkoren för understödens åtnjutande, ej sakna utvägar att genom ifrågavarande inrättningars bemedling bereda lindring.i den mest tryckande nöden, och säkert skulle des:sas styrelser liksom den allmänna fattigvården med tack: samhet och förtroende emottaga de på. noggrann undersökning och vidsträckt erfarenhet: grundade upplysningar om understödssökandes behof, som från föreningen kunde påräknas, och sålunda äfven med begärlighet lyssna till de förslag, som i detta hänseende från föreningen framställdes, Det är ock sannolikt, att de samhälets bättre lottade medlemmar, som nu med rika idrag understödja behötvande, skulle, eftervumen öfvertygelse om föreningens gagnande veksamhet, I hellre till denna förening välvilligt överlemna dylika bidrag för att genom dess försog komma de fattiga tillhanda, än sjelfva utdea medlen i form af allmosor, hvilka, då de lennas utan föregången undersökning och erforderlg kännedom om. behofvet, ofta blifva mindr: väl använda och mången gång. i sig innefatta en uppmuntran till lättja och tiggeri. Hvad särskildt. den allmänna fattigvården beträftar, synes det närmare sambandet emellan denna och föreningen kunna beredas derigenom, att uppgift å de inom hvarje församling utsedda deputerade meddelades församlingens fattigvårdsstyrelse och tillika offentliggjordes; att ,tilltälle letiinades en eller flera af deputerade iiom. församlingen att bivista fattigvardsstyrelens ordinarie sammabkamster, en gång i månden, för att dels inhemta, dels afntva upplysängar om hjelpsökande och deras behof; att, eftr hvarje sadant sammanträde, förteckning å den, som at tattigvårdsstyrelsen erhållit understöd, ned uppgift om beskaffenheten och beloppet af detsamma, genom styrelsens försorg tillställdes någon af de deputeråde, inom ivilkehs distrikt understödstagaren vore boende, liksom dylika förteckningar .å dem, som genom deputerade undfått hjelp, borde till vederbörande fattigvårdsstyrelse aflemnas, samt att församlingarnes ordningsmän och deputerade ömsesidigt tillhandaginge hvarandra: medxalla de underrättelser, desesde:. eller kunde förskaffa sig om de fattiga inom 1vars och ens distrikt. Fattigvardsnämnden är förvissad atter sålunda åvägabragt samverkan emellan den offatliga och enskilda välgörenheten skulle leda icke allenast till noggrannare undersökning och bedömande af hjelpsökandes omständigheter och behdof, ön som under närvarande förhållanden i allmärhet kan ega rum, utan äfven dertill, att den hj:lp, som meddelades, vare sig å det allmännas vignar eller enskildt eller från dessa begge håll gemen samt, blefve mera lämpad och atpassad etter det i hvarje fall tillförhtligt utrönta behofvet och således äfven mera rätwvis, än för närvarande, da den offentliga och enskilda välgörenheten handla utan närmare kännedom om hvarandras åtgöranden. Under förhoppning, att öfverståthållareembetet delar nu anförda äsigter, anhåller fattigvårdsnämnden, det öfverståthållareembetet behagade vidtaga de åtgärder, som må anses lämpliga för tillvägabringande af en så beskaffad förening inom hufvudstaden, som här ofvan blifvit ifrågasatt, samt vågar i detta afseende hemställa, huruvida icke de. inom de särskilda församlinden skyddsoch arbetsföreningar utdela 50 kännedom den följaktligen utan svårighet kunde le mm ng ep a garne bildade skyddsföreningarne borde företrä

10 maj 1865, sida 2

Thumbnail