Aftonbladet – 10 maj 1865, sida 2

?Lita på mig, don Cåndido och kom till baka i morgon, men icke klockan sex för middagen, jag ber.? ?Nej, nej, jag skall komma klockan sju. Det är också för bittida. Kom kloc kan tio.? Godt; jag skall komma på slaget tio. Ännu ett ord: iakttag den största försig tighet och nämn ej till någon menniska et ord om general La-Madrid.? ?Visst icke; jag har beslutit att vaka hel: natten, så att jag ej i sömnen råkar nämn: hans namn.? Daniel följde ända till porten sin gaml lärare, 80 a nu gick gatan uppåt med käp pen under armen, utan att anse sig behöfv: iakttaga några sådana försigtighetsmått, son några timmar förut. Troligen ansåg har dem fullkomligt obehöfliga för en blifvand embetsman. Klockan är tolf, Firmin?, sade Danie tillsin betjent, ?fort, en frack eller bonjou eller hvad som helst. Har något bud irår öfverste Saloman kommit? tillade han di Firmin inträdde med en rock på armen. Ja, eefior. Öfverste Saloman låter hels att som han ej hade bläck och penna til hands, så kunde han ej skrifva, men har hoppas att få se er klockan fyra, då säll skapet samlar sig. Godt, gif mig min rock.? TorrftE KAPITLET. Florencia och Daniel. Klockan var nära tu då Daniel Bello lem: nade utrikesministerns, sefior don Felipe Aranas hus, för att begifva sig till Flo rencia, hvars bostad låg vid Reconquista gatan. Daniel hade under sitt besök hos mini etern ej vunnit den ringaste upplysning an: