Aftonbladet – 10 maj 1865, sida 2

m I OMM gående sin vän Eduardos affär, eller han hade fastmera vunnit den, att Arana ej hade den ringaste aning om hvad som under natten förefallit, ooktadt han satt alla krafter i rörelse för att få veta det före Vietorico. Emigrationen, sade han, tillhörde naturligtvis utrikes ärender, och Victorico inkräktade således en del af hans, ministerns, makt, när han, Viectorico, företog sig att underrätta guvernören derom. Detta var just hvad Daniel önskade; antingen fullkomlig okunnighet eller också så stor förvirring som möjligt bland dem som skulle söka efter hans vän, Han var öfvertygad att ministern var fullkomligt främmande för hvad som under natten passerat. Florencia skulle nu berätta hvad man sade derom hos dofia Agustina Rosas de Mancilla och dofia Maria Josefa Ezcurra, hvilka borde få sina underrättelser direkte från guvernören, som de hvarje morgon besökte och der Victorico och hans genter äfven borde fått sima. Sålunda skulle han kunna trotsa undersökninoarne från alla käll, när ban tillika fått veta huru mycket eller litet af händelsen, som var Folkets Reformsällskap och dess president bekant. Emellertid hade han ej förlorat tiden hos ministern, som lofvat till sekreterare emotaga en af Daniel mycket lofordad och resommenderad person, som naturligtvis icke var någon annan än don Cåndido. Daniel ofvade sig stora fördelar af aetta; derigeom skulle han få en verksam agent, om vars pålitlighet han alltid kunde försäkra ig. Don Felipe var böjlig .som ett rör i in unge väns bänder och lånade sig till lt med samma beredvillighet som han jugo år förut lät inskrifva sig i det heliga srödraekapet, hvaraf närmaste följden var