Aftonbladet – 9 maj 1865, sida 2

forma, besvär jag dig... men äro vi verk Igen allena? Fullkomligt allena4, sade Daniel, förvå nad öfver att se don Cåndido blekna unde det han talade. tDaniel, min kära, värderade lärjunge ör mig den tjensten att... cAtt hvad? Vid alla helgon i bimmelen säg mig hvad jag kan göra för er! Låt sätta mig i fängelse, Danici4, sade eller rättare hviskade don Cåndido i sir fordne lärjunges öra. Denne sprang up från stolen och betraktade den gamle skrit läraren, som om han velat öfvertyga sig at den sednare ej förlorat förståndet. tFörvånar det dig? sade don Cåndido Jag försäkrar dig att detta skulle vara der största, käraste, bästa tjenst någon a qvinna född skulle kunna göra mig. Och till hvad ändamäl?frågade Daniel, som ej ännu lugnat sig med afseende pi don, Cåndidos sinnestillstånd. cAndamålet skulle vara att få lefva i fred i lugn, i säkerhet, skyddad för de faro som omgifva mig.t eFaror? Ja, yngling, faror; du har ej sett nå gon revolution, du vet ej hvad det orde vill säga, men jag vet det, jag: och jag vet hvilka olyckliga misstag dervid begås. År 20; det förfarliga år, då alla menniskor i Bueros Ayres liknade galningar, blef jag tvenne gånger fängelad endast af missförstånd, och nu då alla likoa onda andar, sunna de lika lätt taga mitt hufvud, likaedes af missförstånd. Jag vet hvud som kall hända, jag vet hvad det blir och deröre vill jag blifva insatt i fängelse för nåson förbrytelse, som icke är politisk. Men hvad är det som skall hända? rågade Daniel, bemödande sig att finna når son reda i don Cåndidos tankelabyrint.