Aftonbladet – 8 maj 1865, sida 2

Första akten i det sorgligt bekanta Sandsjömålet är nu afslutad. Domstolens utslag har fallit och våra läsare hafva i vårt lördagstelegram erfarit hufvudsumman deraf. Med temlig visshet våga vi antaga, att den utgång saken fått kommer att i hela landet göra ett lika smärtsamt intryck, som förhållandet varit här i hufvudstaden, der häradsrättens beslut rönt det skarpaste ogillande och väckt känslor både af bedröfvelse somt af harm och ovilja. Sällan ha väl också åsigterna kunnat vara mer olika hos en domstol och hos den stora allmänheten, om hvad som är rätt och rättvist, än händelsen är i detta fall. Den öfvertygelse har alltmer och mer vunnit insteg hos alla dem, som med sin uppmärksumhet följt sakens utveckling, att denne lokomotivförare, hvilken samtlige förmän och nu äfven domstolen gjort ensam ansvarig för den förfärliga olyckshändelsen den 23 December, var bland dem, hvilkas försumlighet eller felaktiga anordningar varit till densamma vållande, den minst skyldige. Man har ingen rättighet att betvifla, att doma. ren, vid afkunnandet af sitt utslag, handlat efter bästa öfvertygelse och samvete, men man bör dock hoppas, att en annan åsigt skall göra sig gällande i de högre instanser, dit saken ofelbart kommer att fullföljas; ty högst beklagligt vore det, om det, som så högt och enhälligt ogillas af allmänna rättskänslan i landet, verkligen skulle vara rätt inför lag och domaremakt.