Aftonbladet – 4 maj 1865, sida 2

Om uti den europeiska pressen råder fullkomlig enstämmighet i uttrycken af den sorg och förbittring, som mordet å Lincoln framkallat, visa sig deremot åsigterna ganska delade i afseende å hvad man kan hafva att vänta af den man, som så oförmodadt blifvit satt i spetsen för den nordamerikanska republikens styrelse. Times t. ex., anser mr Johnsons föregåenden gifva anledning till de dystraste aningar, men anmärker på samma gång, att vördnaden för statsförfattningen låter hvarje amerikanare instinkt-messigt rygga tillbaka från all tanke på en våldsam förändring af successionen. Times anser, att bästa lösningen af svårigheterna skulle vara en frivillig afsägelse å mr Johnsons sida af ett embete, som ingen på allvar ämnat att han skulle bekläda, och att om han sjelf icke dertill finner sig föranlåten, man bör hoppas att en sådan påtryckning af allmänna meningen skall komma att ega rum, att han skall finna sig nödsakad till ett sådant steg. Times är nem ligen af den åsigt, att den uppgift, som föreligger amerikanska regeringen är sådan, att det var tvifvelaktigt huruvida Lincoln hade kunnat lösa den, och moraliskt visst, att mr Johnson icke kan det. Man delar dock ingalunda allmänt dessa det stora City-bladets dystra aningar, som. måhända ytterst ha sin grund i någon förkänsla deraf, att Johnsons mera konsiderationslösa karak er gör ännu mer öfverhängande den i alla fall mycket fruktade faran för en vid inbördeskrigets slut stundande vedergällningsdag med anledning af de högre klassernas, och isynnerhet köpmansverldens, i England sympatier för och understöd åt Södern under det blodiga krig, som utkämpats för unionens bestånd och slafveriets afskaffande. Flera bland de mest ansedda franska tidningarne uttala sig med ganska mycken tillförsigt om framtiden i detta fall. Journal des Debats uttalar sin öfvertygelse vara, att ?Nordens rättmätiga förbittring icke skall föranleda till ett afvikande från den hofsamhetens och varsamhetens stråt, som den hittills följt; den skall inse, att bästa sättet att hedra Lincolns minne är att icke afvika från denne statsmans politiska traditioner.? Le Temps uttrycker samma tanke i följande ord: Vi finna oss i den allmänna smärtan, men vi dela på intet sätt de farhågor, som vi se knyta sig till densamma. Förenta Staterna skola icke svika någon af de pligter situationen pålägger dem. Den politik, som hrr Lincoln och Seward haft äran att med sitt blod besegla, skall äfven blifva deras efterträdares; ty dessa skulle icke kunna afvika från densamma, utan att låta sig gäckas af mördarne och blifva deras medbrottslingar.? L Avenir national yttrar å sin sida: ?En tidning synes frukta, att den nye presidenten icke är sin ställning vuxen. Denna farhåga är obefogad. Det beror icke på en man, huru stor eller huru obetydlig han må vara, att blottställa ett fritt folks framtid. Vi ha tvertom ganska goda skäl att tro, det mr Andrew Johnson skall på ett värdigt sätt fylla den plats, till hvilken de republikanska institutionerna kallat honom. IL Opinion nationale yttrar sig på följande sätt om den Nord-Amerikanska republikens utsigter för framtiden: SDet finnes i de djupa demokratiska lagren dyrbara reserver af okända karakterer och förmågor, dem nödvändigheten skall bringa i dagen. Presidenten Tincolns död smärtar oss; den oroar oss icke, och föröfrigt, för hvad skulle man oroas? Efter som vi alla födas för att dö, hvem skulle väl kunna drömma sig en herrligare död? Har icke Lincoln fyllt sin kallelse? Är icke hans verk fullbordadt? Och denna segerdöd, lägger den icke en tragisk glans till denne Washingtons värdige efterträdares enkla och manliga dygder?