Aftonbladet – 4 maj 1865, sida 2

itiska personligheter. Framför allt måste man erkänna den takt, den stränga logik och det goda humör som genomgår Lin colns tal. En tidning i Chicago yttrade om honom år 1848, att han egde en fullkomigt fransysk klarhet. Om han behandlade en fråga, så uttömde han den; hans motståndare hade lika gerna kunnat sträcka vapen, innan de inläto sig i striden; men sannt är också att han aldrig advocerat för en dålig sak. Få menniskor hafva såsom Lincoln klättrat uppför hvarje pinne på den sociala stegen utan att ha lånat sin hand till någon intrig, utan att af någon ha begärt eller sökt någon utmärkelse. Han vann förmöogenhet, popularitet och den högsta sociala ställning genom sitt arbete, genom en okuflig vilja och isynnerhet genom sina dygder. Lincoln är den tredje presidenten i Fö: enta Staterna, som dött under innehafvandet af sitt embete. General Harrison tillträdde presidentvärdigheten den 4 Mars 1841 och dog en månad derefter den 4 April. Vicepresidenten Tyler som då var frånvarande, lef genast hemkallad. Han anlände till Washington den 6, och gjorde ingen förändring i styrelsen. General Zachary Taylor installerades den 5 Mars 1849 (den 4 var en söndag), och dog den 9 Juli 1850. Vicepresidenten Fillmore, som befann sig i Washington, efterträdde honom följande dagen den 10 Juli och bildade ett nytt kabinett. Vi afsluta dessa uppgifter om Lincolns lefnad med följande ord, som den frejdade franska skriftställaren Laboulaie uttalat i ett nyss hållet föredrag i Sällskapet för folkbiblioteker: Efter att ha tecknat Franklins lefnad tillade talaren: ?Han var en arbetare äfven han, som nyss befriat fyra millioner menniskor; och i denna stund, då han tillhör häfden, hvilken furste skulle icke vilja på sin stamtafla se denne vedhuggares namn !?