Aftonbladet – 4 maj 1865, sida 2

Bah!S sade Maria Josefa, jag har ju ändå icke sagt er allt. Unga fruntimmer äro minsann ej bättre än unga karlar, men jag vill ej tala illa om någon, derför tiger jagX, tillade hon, gapskrattande åt den smärta hon förorsakade sitt offer. Sefiora, jag måste lemna er4, sade Florencia och reste sig helt darrande, min mor har säkert otåligt väntat mig. Stackars barn! se er väl före, låt icke bedraga er!4 upprepade den gamla med sitt infernaliska skratt. Hon kunde i detta ögonblick tjenat som illustration till de gamla spanska hexlegenderna. Sefiora, jag måste lemna er, sade Florencia ånyo och tryckte till afsked den hand, hvars egarinna nyss rubbat lugnet i hennes oskyldiga sinne. Farväl, dotter. Helsa maman och bed henne icke dröja länge innan vi få se henne här. Farväl, farväl, barn, se er väl före! Och hon följde den stackars Florencia ända till dörren, alltjemt skrattande på sitt obehagliga sätt. å fort hon kommit i vagnen uppknäppte Florencia det spänne, som sammanhöll klädningen omkring hennes syltidiska lif, ty hon kände sig nära att svimma. Den spända uppmärksamhet, hvarmed hon följt samtalets gång och den smärtsamma upptäckt hon trodde sig hafva gjort, hade tillsammans försatt henne i ett ytterligt nervöst tillstånd. Hon lugnade sig dock småningom, men eftertanken, denna herrliga gåfva, som höjer menniskan till gudomligheten, var henne denna gång ej till någon tröst, utan ökade snarare bitterheten af hennes känslor. Det är verkligen sannt4, tänkte hon, fatt Daniel bra ofta rider ut om eftermiddagarnge utan att säga mig hvart. Många aftnar, i går till exempel, lemnade han 0ss