Aftonbladet – 4 maj 1865, sida 2

om konungadömet af Guds nåde?, som i sin krassaste form utvecklades af baronet Filmer på Carl II:s tid. Det gitves i sjelfva verke, — yttrar förf. — ej någon lära, som är förderfligare för konungarne, än Filmers, ej någon sats, som innebär en större fara tör dem än den, att de ej äro till blott för folkens skull. Så länge folket vet, att konungen är till blot för dess skull, att han är dess konung, dess ledare i förhållande till utlandet i krig och fred, dess styresman i det inre arbetet, den man, hvilkens ära och fördel är dess eger ära och fördel, så länge sluter det sig till honom med undersåtlig vördnad, så länge är hans okränkbarhet skyddad. Men är har ej till blott för folkets skull, har han vid sidan af folkets bästa ännu ett annat ända mål, då förlorar okränkbarheten sin grund: val, då lossnar bandet mellan konung och folk, ty han är ej fullständigt detta folk: konung. Sedan nyåret är det isynnerhet ströskrifts. litteraturen som blomstrat hos oss. Bok. marknaden har i följd af de stora olyckor. som träffat oss under sista året, endast vari! svagt försedd. Inter arma silent artes. Detta gäller dock ej om målarkonsten. Den årliga utställning, som i April månad eger rum på Charlottenborg, är i år fullkomligt jemn föriig med utställningarne under de föregå ende fredsåren. Priset bland de exponerade målningarne vinner Blochs Prometheus, son är ett sannt mästerverk. Det föreställe: Herkules, då han skjuter örnen som hacka Prometheus lefver. Denna målning är ut förd efter beställning af Hellenernes konung och Goldschmidt har fullkomligt rätt, di han i Fedrelandet yttrar att Zevxis och Parrhasios fädernesland ej kan uppvisa nå got konstverk från den nyare tiden, son mäter sig med Blochs, om man får dömt efter de målningar, som representerade Grekland på utställningen i London 1862 Just som je slutar detta bref, får jag en ströskrift i händerna, som utgifvits un der baron Blixen-Fineckes auspicier. Dette arbete skall jag närmare omtala i näste bref.