Aftonbladet – 3 maj 1865, sida 3

9 HMMM a NA röfrigt instämde med generalmajoren af Klint, otsatte sig tvunget inträde, men ansåg att, då wssan pitagligen för sitt bestånd var i behofaf iderstöd, ett sådant skäligen kunde påräknas ån armens pensionskassa samt att vilkor derom unde vid pensionskassans öfverlemnande till aten fästas. — Ryttmästaren Lagerhjelm fram 5ll nödvändigheten af enkeoch pupillkassans pprätthållande i händelse af krig; delade i af: ende å frågan om tvunget inträde i kassan öterste Wijkanders åsigter, men medgaf äfven, tt stora och vigtiga principer talade emot det ungna inträdet. — Generalmajoren af Klint elade åsigten om det i princip oriktiga att stadga vunget inträde. Hvad mot pensionskassans antande till enkeoch pupillkassans understöd: nde blifvit anfördt, kunde generalmajoren ej illa, ty om det låge i statens intresse att sö rjä I stolt ör sina tjenares enkor och barn, kunde i före: Frec arande fall något hinder mot pensionskassans Mör nlitande för ett sådant ändamål icke förefinnas. Lag ch en framställning derom skulle tvifvelsutan Spa j möta afslag. Det vore nästan en nödvändig. kän let, så framt kassan skulle kunna upprätthållas. ; — Öfversten Rosensvärd anförde att landtför-dom varskomiten, då den i förbigående omnämntsan nkeoch pupillkassans upplösning eller dess önsl örening med civilstatens enkekassa, mindre af-156 1 ett att framställa bestämda förslag än att an-lege rifva utvägar och undanrödja hinder för pen-kas: ionskassans öfverlemnande till staten. Penionskassans användande för enkeoch pupill-l om cassan fann öfversten icke innebära någon större und formlighet och oriktighet, än att af K. M:t beI nin, sära tillstånd att för nämnda ändamål få dispoFE nera räntan af pensionskassans kapitalfond: —I gär Öfversten Stål delade öfversten Wijkanders åsigt dar om det tvungna inträdet i enkeoch pupillkaskos san, hvars bibehållande talaren ansåg först böra få afgöras, hemställande att mom. a), b) och ce) af rad I:de :s 1:sta punkt nu måtte till pröfning föreFI komma. — I detta yrkande instämde äfven öftill versten Wijkander, som sökte visa att kassans mo bestånd var mindre hotadt än man i allmänhet son föreställde sig. Öfversten medgaf att, på sätt no! generalmajoren af Klint yttrat, pensionen för må enka och barn icke borde utgå efter tjenstegrad, I ocl men yrkade deremot att den skulle bestämmas efter lön med tillämpning 2f den princip, att enka och barn borde undfå en viss del af mannens och fadrens inkomst. — Kaptenen frih. Sten Leijonhufvud hemställde beträffande enkeoch pupillkassans förvaltning, om icke då krigsd befälet redan vid pensionskassans öfverlemnande ÅX fäste det vilkor, att alla dess förbindelser Mi borde af staten öfvertagas samt enkeoch I D( pupillkassan hittills städse varit på pen: lka sionskassans bekostnad förvaltad, detta äfven kunde hänföras till kategorien af pensionskassans j;f förbindelser. Generalmajoren af Klint ville visserligen vädja till staten, men icke för erhålth lande af statsanslag, utan för vinnande af ett afdrag till kassans förmån från pensionskassans V: fond, desto hellre som, derest staten nu komme I kt att inblandas i denna armens enskilda pensionsgc inrättning, armn sannolikt i en framtid skulle beträffande densamma komma i en dylik ställ p ning som för närvarande, i afseende på pensrons8! kassan. Föröfrigt borde pensionerna bestämmas, vi hvarken efter tjenstegrad eller lön, utan borde I fr det tillkomma en hvar, att för enka och barn bereda de fördelar i detta hänseende som han förmådde. Kaptenen frih. K. E. Leijonhufvud delade den föregående talarens åsigt, att icke statsanslag borde för enkeoch pu illkassan begäras, hvaremot talaren fann lämpligast att vid pensionskassans öfverlåtelse ett afdrag derå för5S! enkeoch pupillkassans förvaltning Betingades. (0 Ötversten af Wirsen fann pensionskassans egenlif skap af oafhöndig egendom utgöra ett hinder för I n kapitalfondens användande för annat ändamål än 3 pensioneringen, men ansåg att utaf ränteafkastningen någon del kunde disponeras till enke-l2 och pupillkassans förvaltning, enär denna sednare d a k C kassa äfven förut varit i åtnjutande af en kostnadsfri förvaltning. Generalmajoren grefve Björnstjerna instämde i fråga om enkeoch pupilkassans bibehållande med öfverste Wijkander, fann ingen oriktighet i pensionernas bestämmande eller olika grader och ansåg frågan om kassan skulle I I bibehållas först böra afgöras och derefter sättetli bestämmas. För denna kassa kunde pensionsle kassan ej användas. Det enda undantaget vore, l, 1 Å : .lenligt generalmajorens mening, pensionskassans vid Munkbron belägna stenhusegendom, hvilken licke kunde anses tillhöra pensionskassans kapiI alfond och hvars afkastning alltså borde kunna till bestridande af enkeoch pupillkassans förvaltningskostnader användas, Då i öfrigt armen 4 nu skulle komma att fran afgifter till pensions-. kassan befrias, kunde afgifterna till enkeoch pupillkassan förhöjas. Ryttmästaren Ennes instämde i frih. K. E. Leijonhufvuds ofvan utta.) lade åsigter. Kaptenen frih. B. ÅA. Leijonhufvud I ansåg ett afdrag af pensionskassans kapitalfond vara lämpligare än disposition utaf någon del af I dess ränteafkastning, emedan ett understöd af a sistnämnda beskaffenhet sannolikt snart skulle erhå!la egenskapen af statsanslag och derigenom vid hvarje riksdag dragas under ständernas pröfa ning, hvarigenom åter svårigheter kunde för arr men uppstå att kunna oberoende förvalta denna -ldess enskilda egendom. Beträffande ordningen , för frågornas afgörande syntes det friherren, d a här vore fråga om en materiel fördel, nödvän.digt att först undersöka huru och på hvilka vilst I kor denna fördel kunde beredas, och först derefr, ter borde bestämmas, huruvida man vore villig i. J underkasta sig de derför erforderliga uppoffrin.. Igar. Öfverste Mörner trodde armens pensions. kassa vara af samma natur som Wadstena krigsat manshuskassa, i hvilket fall något hinder för an:a vändande af en del utaf dess kapitalfond för engkeoch pupillkassans understödjande icke borde sr möta; och instämde talaren i det af öfversten Lilliehöök afgifna förslag. Öfversten frih. A. G. Leijonhufvud, som föröfrigt delade de at grefve Björnstjerna uttalade åsigter om pensionskassans användande, var likväl af den åsigt, att kassans 2, I fasta egendom måste anses i dess kapitalfond vara inbegripen. Kapten Toll yttrade, att då pensionskassan hittills kunnat för enkeoch pudt I pillkassans förvaltning användas, utan att sådant af ansetts rättsvidrigt, fann han ett dylikt förfa ot rande äfven för framtiden kunna utan kränkning af af någons rätt iakttagas. Ofversten Söderhjelm nansåg det vara olämpligt att af pensionskassans s. kapitalfond, hvars öfverlemnande til) statens förss valtning beslutits, nu återbegära någon del; men A I väl kunde i önskningsväg hemställas att staten naf dess förra bidrag till pensionskassan måtte ande visa någon del till enkeoch upillkassans un;f derstödjande. Öfversten trodde föröfrigt, att denna da kassas ställning skulle kunna väsentligen förch bättras genom sådana förändringar i dess reglellmente, hvarigenom inträdet i kassan blefve beIse färligare afgifterna kunde förhöjas, och talaren sd. hade nu kommit till den öfvertygelse, att inträet, det borde vara tvunget. Understöd kunde lämpöre ligast begäras i form af kapital, derunder peninI sionskassans hus äfven kunde inbegripas. 5rEfter slutad diskussion hemställde ordföraned den, huruvida afgörandet af frågan om enkeoch roI pupillkassans bibehållande borde uppskjutas intill1nådess krigsbefälet öfverenskommit om sättet och för ) vilkoren för ett sådant bibehållande; denna hemställan blef med öfvervägande nej besvarad. len) Nu framställdes följande proposition: Anser ke) krigsbefälet att, på sätt i 1:a punkten af reser. in vationens 4:e föreslagits, armens enkeoch pu i pupillkassa skall bibehållas? hvilken proposition ralblef med öfvervägande ja besvarad. att) Då nu de öfriga i denna punkt framställda för ättslag förekommo yttrade majoren Boy, det har ad deiade generalmajoren af Klints åsigt angåend biunderstöd för enkeoch pupillkassan; i afseende eter Jå pensionsbeloppen ansåg talaren desamma lämp slut )ligast böra bestämmas efter de afgifter, som ee fna )hvar till kassan erlade. Öfversten Lilliehööl de. I ville, i anledning af krigsbefälets fattade beslut TN a a ms Ben lan Aifaon följande fär ar