Aftonbladet – 3 maj 1865, sida 3

Krigsbefälets sammanträde. Den 12 April f. m. Reservationer upplästes: af kaptenen Blomstedt ym öfverlemnandet till staten af förvaltningen af armens pensionskassa, och af kaptenen Toll mot beslutet att frågan om statens öfvertagande af ackords-amorterings-fonden icke ens såsom önskan skulle i skritvelsen till K. M:t omförmälas. Härefter föredrogos de uti den vid beredningsafdelningens betänkande fogade reservation i och följande SS framställda förslag. i sammanhang hvarmed jemväl förekommo de, i afseende å det antagna förslaget om pensionskassans öfverlemnande till statens förvaltning, af enskilda medlemmar framställda särskilda förslag och önskningar. Frih. B. A. Leijonhufvud hemställde att bland de föreskrifter, hvilka, i händelse af återremiss, skulle tjena afdelningen till ledning för uppgörande af det nya betänkandet, måtte intagas, att till förbättrande af äldre, före 1858 afskedade delegares pensioner måtte användas någon de! af räntan på den till statens förvaltning öfverlåtna pensionskassefonden, med frihet för afdelningen att föreslå förhöjningsprocenten. Derjemte ansåg friherren nödigt att någon bestämmelse gjordes i afseende å tiden för öfverlåtelsen till staten. Generalmajoren grefve Sandels yrkade att den i 4 S vidrörda frågan om tvunget inträde i enkeoch pupillkassan måtte anstå intilldess afdelningens betänkande i anledning af väckt motion i ämnet förekomme hos krigsbefälet. — Generalmajoren af Klint hyste den öfvertygelsen, att enkeoch pupillkassan ej skulle kunna upprätthållas utan att tvunget inträde deri blefye stadadt. Talaren ansåg emellertid denna kassas bibehållande skola blifva med stora svårigheter förenadt och fann nödvändigt att, innan eslut härom fattades, bestämmelser först blefve gifna om sättet och medlen för kassans bibehållande. — Öfversten Wijkander vidhöll sin åsigt om skyldighet till inträde i enkeoch pupillkassan. Denna kassa hade 1817 blifvit stiftad helt och hållet på kamratskapets grund. Afgifterna, som då bestämdes att erläggas af hvarje delegare armens pensionskassa med 1 procent af hvarje grads pensionssumma, ökades småningom, tills I de 1847 bestämdes till 3 proc. för delegare , pensionskassan, som ej tillika var delaktig enkeoch pupillkassan, men till 7 proc. fö hvarje i tjenst varande delegare i sistnämnd kassa. Dessa afgifter voro tvungna, men inträ det till delaktighet i kassan fritt. hvaraf följd att de, hvilka för sina enkor och barn mest vor i behof af enkeoch pupillkassans understöd, allmänhet minst begagnade sig af rättigheten til inträde deri. Såväl staten som armen hade plig att egna omsorg åt aflidne militärers enkor oc barn, och militärerna borde genom reglemente riska föreskrifter kunna till en sådan omtank förbindas. Att på sätt landtförsvarskomiten ft