Aftonbladet – 1 maj 1865, sida 3

val af maka för sin son, tillhöra äfven antalet af dem, som för oss ha föga gällande kraft och således mindre grundligt motivera hvad de skola, än dei Frankrike göra. Utförandet på vår scen är på det hela tillfredsställande, och framför allt uppbäres det af den fina hållning och äkta aristokratiska elegans, som vederbör. Största bifallet måste dock tillfalla fru Kinmanson, som med fulländning och rörande behag, ger oss den vackraste bild af Carolines sköna karakter. Hr Stjernström som Gaötan är underhållande, spirituel och rolig; kanske kunde dock en smula större finess ej skada emellanåt. Hr Fredrikson (Urbain) ger sin roll med den omsorg och smak, som man hos denne skådespelare är van att finna; den glödande passionens uttryck har han dock ej alltid i sin makt, och det kan ej förundra, då man känner, att hans talang mest fått öfva sig i återpivendet af den lättare komediens såbubblegestalter. Öfriga medspelande fyllde alla väl sina partier. Måhända röjer fru Hwasser som markisinnan någon osäkerhet, lätt förklarlig, då det, såvidt vi veta, är första gången hon ger någon gammal fruntimmersroll. MIl Nerman är en behaglig Diane, hr N. W. Almlöf en genomhederlig Dunieres 0. s. v. Stycket kommer, det hoppas vi, att länge bibehålla sig på vår scen, som ej har godt om sådana komedier.