Aftonbladet – 1 maj 1865, sida 3

cen, som ej har godt om sadana komedier. MUSIK. Vid den vackra konsert, som i fredags fton gafs å kongl. Stora teatern fick man höra hr Leopold Auer utföra första satsen M Vieuxtemps stora, förträffligt instrumenerade ochsymfoniartade E-dur-konsert jemte örnsts fantasi öfver ungerska melodier, båda ned ackompagnement at hofkapellet, samt lessutom Schumanns ?Abendlied? instrumenerad af Joachim och Paganinis ?Perpetuum nobile?. I hr Auers högst talangfulla återsifvande af dessa stycken hade man ånyo illfälle att iakttaga och värdera hans vid å unga år redan långt hunna och särdeles ;edigna konstnärsskap. Också egnades hr Auer derför ymnigt bifall och många framopningar. Uti en förträfflig aria ur Moarts Enleveringen utvecklade fru Michaeli le rika resurserna af sin sköna röst och sin utmärkta talang, samt tillvann sig derför let lifligaste erkännande jemte framropning. Afven törekom en duett ur Wagners opera Rienzi, förtjenstfullt återgifven af fru Stenhammar och mll Jacobsson, men hvars nusikaliska betydenhet det måhända är lätare att finna af dess sammanhang med den jfriga operan, som inom kort lärer komma tt gifvas. Konserten börjades med Oberonuverturen och slutades med pastoralsynfovien, som båda utfördes med utmärkt pre;1S10n. På den soirt, som hrr Ferdinand Laub och Ånton Door i lördags gåfvo i De la Uroixs salong hade man det stora nöjet att vå en och samma afton få höra tvenne instrumentalvirtuoser af ovanlig talang. Deras inträdesnummer var Beethovens stora A-dur-sonat, som väl har till öfverskrift Sonata per il piamoforte ed un violino obligato?, men att violinpartiet deri icke ir pianostämman underordnad, utan uppräder täflande med densamma finner man ätt, och bevisas ej mindre deraf att Beetoven till nämnde öfverskrift gjort tillägget scritta in un stilo molto concertante, quasi ome dun concerto än att han dedicerat lenna sonat, som ursprungligen skrefs för len engelske virtuosen Bridgetower, till den ,erömde violinisten Rudolf Kreutzer. Utom riolinpartiet i nämnde sonat spelade hr saub Vieuxtemps ?Reverie?, en af honom jelf komponerad både vacker och brilant ?Polonaise?, Mendelssohns violinkonsert samt Ernsts fantasi öfver åtskilliga särleles karakteristiska ungerska melodier, och rättfärdigade br Laub genom sitt återvifvande af dessa stycken i allo och på let mest lysande sätt det stora rykte, som föregått honom, då han i dem alla utvecklade ett så öfverlägset välde öfver sitt nstrument att några tekniska svårigheter cke mera synas vara till för detsamma, en ärdeles stark och välljudande ton jemte en örmåga af den finaste nyansering, med ett rd ett fulländadt mästerskap, som efter wvarje nummer uppväckte allt starkare biallsstormar och förnyade framropningar. Ett af de mest framstående dragen i hr saubs konstnärsindividualitet är det i ovanig grad utpräglade fasta, rytmiska sinnet, om hos honom allestädes uppenbarar sig, ch som alltid är ett af de säkraste känneecken på en äkta musikalisk natur, äfvenom en beundransvärd förmåga att låta len i och för sig sjelf genom en synnerlig dlarhet och fyllighet utmärkta tonen vexla de mest skiftande nyancer, än svällande ned en stålfjeders spänstighet, än med lika örvånande jemnhet aftagande i allt stillare liminuendo, likt ljudet af en sakta bortlöende vindfläkt. Dessa egenskaper i förning med icke blott en klar uppfattning af kompositionens anda och skaplynne i dess helhet, utan äfven med en ovanligt fin iakttagelseförmåga af de deri tilläfventyrs befintliga af kompositören endast lätt antydda intentioner och aflägsna vinkar, sätta hr Laub i stånd att icke låta någon af dessa sednare gå förlorade, huru ringa de än må synas vara, utan tvärtom att låta deras förbisväfvande gestalter lätt och flyktigt, men klart och betecknande framstå för den uppmärksamme åhöraren. Då det väl är antagligt att tillfälle skall veredas hr Laub att erhålla ackompagnement af orkester, skulle det utan tvifvel vara af högsta intresse att få höra honom pela någon af Viottis konserter eller derned beslägtade skapelser. Hr Anton Door, som för omkring åtta år sedan gästade hufvudstaden och hvars vackra pianospel redan då tillvann sig mycken upp: närksamhet, har sedandess i ganska beydlig mån utbildat sin talang. Hr Door spelade, utom pianostämman i den ofvannämnda sonaten, åtskilliga smärre pianopjeser, såsom Loreley?, ett fantasistycke af Seeling, Spinnerlied?, transcription för piano af Liszt, ur Wagners opera ?Der flieoende Holländer?, tvenne nätta stycken Pensee fugitive? af Winding och ?Vuggevise? af Kjerulf samt en på sätt och vis något egen Mazurkafantasi af Rubinstein. Jemte den smak och elegans, som utmärkte nr Doors föredrag vid hans förra härvaro, akttog man nu, utom en lysande utveckling tekniskt hänseende, en synnerlig mjukhet och klangrikhet i tonen samt öfverhufvud taget mera soliditet och före i uttrycket. Hr Door belönades med rikligt bifall och flera framropningar. Af fru Stenhammar hördes en längre aria ur Marschners ?Hans Heiling? samt tvenne mindre, rätt vackra sänger af Schumann, och erhöll fru Stenhammar för sitt talangfulla och musikaliska föredrag af dessa stycken ett ganska lifligt erkännande, åtföljdt af framropning efter de sistnämnda. EKONOMISKT. Egendomliga bankfunderingar.