varor, hvilka komma med jermvägen oci ej kunna passa på kl. 3 på morgonen, äf ven hade rätt till något utrymmie. Man skulle nemligen här kunma tillämp! den förordning, hvilken föreskrifwer att olikt födoämnen skola säljas på olika torg, och enligt hvilken för ett par år sedlan en bon de dömdes till 5 rdr böter derför att har sålde en flaska mjölk å Kornhamnstorg; mer då bör också en hel del varor, som kom. ma på jernväg, ej få stanna på det nya torget, utan transporteras undan till något annat. Vi veta intet annat råd för dem, som anse att 150,000 fots utrymme för det nya torget är nog för de närmaste 100 åren, än att de anhålla hos öfverståthållareembetet, det de landtmän, hvilka förse hufvudstaden med lifsmedel, må sockenvis få utplanteras på de torglappar vi nu hafva och tramdeles tänka förskafla oss. Öfverståthållareembetets kungörelse skulle då ungefärligen komma att låta så här: ?Sedan Stockholms stad tillgodogjort sig de fördelar, som sammanbindningsbanans anläggning beredt staden, bland hvilka ett bättre ordnande af vår torghandel varit den vigtigaste, så förständigas de af N. N. församlings sockenmän, hvilka ämna att förse bufvudstaden med lifsmedel, att stanna med in vara å Kornhamnstorg, och gör den sig förvunnen till ett vite af 15 rdr som deremot bryter, o. s. v.7 Huru förfara andra länders hufvudstäder dylika fall? Paris, som utvidgas i olika riktningar, koncentrerar sin litsmedelsimport på en enda punkt, och hvarför? Jo, derför att en central marknad skall finnas, der invånarne kunna fournera sig och der priserna kunna regleras, så att det ej skall inträffa, såsom det här många gånger gjort, att prisskilnaden på spanmäl af samma qvait uppgått å de olika torgen ända till 1 rdr pr tunna. Och hvilka oerhörda eummor har icke Paris utbetalt för att vinna detta! Inköp många bebyggda qvarter, källarvåningars inläggande under alla saluhallarne, hvilka nart blifva tolf till antalet,, hvarje hall vetäckande en qvadratyta af cirka 40,000 ot, sammanbindandet genom en bana kring Paris af alla sina jernvägsstationer, och slutigen en underjordisk jernväg från BStrasjurgbangården fram till hallarne. Man invänder troligen: Stockholm är och Blir heller aldrig Paris. Men hvad behöf:er också Stockholm bekosta för att ernå alla le fördelar, som Paris betalt med tjogtals nillioner? Jo, inköpa några obebyggda tomer till gällande tomtvärden, planera desamna till torg, bekosta utläggandet af jernägsspår, samt uppbygga et. par saluhallar, vilka snart nog i kyra betala ränta på en god el af hela kostnaden.