Aftonbladet – 27 april 1865, sida 3

nhvimla skogarne alt faglar med lysande lärgor. Ehuru få af dessa sjunga, gör dock härmfågeln, Amerikas ?Mocking bird?, härifrån ett undantag, och jag har på Cuba hört toner, ej härmfågelns, som påminde om vår näktergal. Rika koppargrutvor finnas på ön, bland hvars exportartiklar denna metall intar ett ganska vigtigt rum. Dessa utgöras för öfrigt af socker, som står främst på listan, och jemfördt hvarmed allt annat nappt tyckes värdt att nämna, tobak och cigarrer, dyrbara trädslag, kaffe, eamt färska och preserverade frukter. Nära en half million tons råsocker exporteras årligen. Som du vet producerar Cuba den bästa tobak i verlden. Det utmärktaste slaget växer i distriktet Vuelta Abajo (läses Abaho), beläget i vestligaste delen af ön, och deraf tillverkas de finare cigarrsorterna. Under trettio dollars pr tusen kan man i Havanna numera knappast 1å cigarrer, som i Sverge skulle anses goda, och på de mest renommerade Havannafirmors priskuranter finnas ej ens cigarrer till lägre pris. OCabaiias y Carbajal, d. v. s. den firma, som anses inta främsta rummet, har på sin prislista cigarrer ända upp till 300 dollars pr tusen (s. k. Napoleones de lujo), och på särskild beställning kunna ännu dyrare erhållas. En riktig ?kännare? är här mycket rädd för att få torra cigarrer, och hemtar gerna sjelf hvarje morgon sitt behof för dagen af sådane som helt nyss blifvit tillverkade. Öns folkmängd år 1860 har jag sett uppskattad till omkring 1,750.000 personer, nemligen: 700,000 hvita, 200.000 fria negrer, 200,000 kineser eller s. k. coolies? och 650.000 slafvar, allt i runda tal räknadt. Negersafvarnes lott på Cuba tror jag snarare vara bättre än sämre än i Nordamerikas slafstater, och bör väl i så fall skälet dertill egentligen sökas i den omständigheten, att de lagar, som röra förhällandet mellan herre och slaf, likasom alla andra på Cuba, stiftas af Spanien, utan att kreolerna dervid ha det ringaste att säga. Om en slaf önskar att blifva fri, så kan han begära vär dering genom för sådant ändamål tillsatta värderingsmän, och mot erläggande af den utaf dessa bestämda summan, antingen på en gång eller i afbetalvingar af ej mindre än femtio dollars i sender, blir han sedan sin egen herre. På samma sätt kan han, efter skedd värdering, om han så önskar, fordra att blifva såld till någon uppgifven person, som är villig att betala det på honom satta priset. Flera andra lagar till slafvarnes bästa finnas; men det blefve allt för långt att dermed här vidare sysselsätta sig. Med giftermål bland slafvar har kyrkan på Cuba sällan något att skaffa. Då sådana försiggå, förrättar egaren sjelf den s. k. vigseln, som emellertid ej blir på något sätt lagligt bindande. Prset på slafvar har på sednare tiden fallit, hvilket, åtminstone till en del, får tillskrifvas kriget i Nordamerika, som så hotar hela slafveriinstitutionen. Man blundar i allmänhet ej för att den tid stunlar, då slafvarne måste göras fria; men pro olemet huru dervid skall tillgå har ännu ngen löst. Emellertid är insmuggli: gen af negrer från Alrika mycket obetydlig mot ordom; ty den nuvarande generalkaptenen ar ej mator för att se genom fingrarne dermed, som de flesta af hans föregångare gjort. Sedan början af 1850-talet införskrifver man till ön s. k. coolies, d. v. 8. kinesiska irbetare. Vid inloppet till Havanna passeade vi ett fartyg med sådan last. Imporören har med kineserna uppgjort kontrakt om åtta års arbete mot fyra dollars i måraden och fri kost. På dessa vilkor säljer ran dem sedan till personer, som behöfva leras arbete, mot en summa af 350 till 400 lollars. Då han derutaf betäckt sina omkostuader för värfning i Kina, der emigrering är förbjuden, transport m. m., så äterstår ännu en tillräcklig summa att göra dessa affärer särdeles lönande. Sedan de åtta åren gätt till ända, blifva kineserna sina egna herrar, och man kallar dem då ria i motsats mot de andra, som de facto iro slafvar på åtta år. Jag såg i sockerhuset på Guaninicum en kines, som med kedja om foen stod fastläst vid sin arbetsplats. Omdömet om coolies är, att de arbeta ganska bra; men vå längt när ej som negerslafvarne. — Inga i a fruntimmer importeras, utan enlast karlar, och dessa ingå derföre förbinlelser med negresser, hvarigenom raceblandingarne ytterligare ökas. Första tiden efter inkomsten fortsätta de att raka främre deen af hufvudet, och bibehålla ännu hårviskan och den kinesiska drägten med den ånga bomullströjan och de korta byxorna; nen efter någon tid får håret växa öfver 1ela hufvudet, hårpiskan klippes af och lrägten rättas mera efter landets bruk. De gendomliga ansigtedragen göra dem ändock lltid lätt igenkänliga. Få länder äro så hårdt tryckta af skatter om Cuba, och Spaniens hela sträfvan tyc(es gå ut på att afpressa ön så mycket jenningar som möjligt. Hvarhelst utsigt innes för att en skatt skall inbringa något, ler pålägges den utan tvekan, och cubaerna sjelfva ha dervid, likasom vid öns tyrelse för öfrigt, intet att säga. Cubas tora ressurser synas bäst deraf, att dess nbyggare, trots de tryckande skatterna, som illsammans årligen inbringa en reveny af omkring sexton millioner dollars, ändock amla rikedomar. Alla militära och civila jenstemän af någon betydenhet äro spanioer, och generalkaptenen styr ön med samma nakt som kommendanten på en fästning. Under sådana förhållanden är det ej att vänta, att spanska väldet der skall vara annat än hatadt; så är äfven fallet, och man märker snart att la siempre fidelissima sla de Cuba, som ön ofta i officiel stil allas, ej är trogen till följd af eget val. Blir den söndrade amerikanska unionen nåonsin åter hel, så får Spanien säkert ej så lätt att behålla denna dess värderikaste koloni, som under en vis styrelse borde kunna blifva ett bland jordens lyckligaste och mest blomstrande land. Den 6 Mars på e. m. lemnade vi åter Havanna, nu destinerade till det något ostvardt derom belägna Matanzas, hvars namn vår örlogsflottas annaler vunnit en så sorgig ryktbarhet. Redan påföljande morgon yntes dess ?höga land?, eller the pan?, som det i eneelska seoclinosbeskrifninoar