Aftonbladet – 27 april 1865, sida 3

Article Image
UlRJOTUC IOKOMSUCHNA SV.400 TAP oi OPC. Bref från åingfregatten Vanatis. IV. Ombored å ångfregatten Vanadis till ankars vid Ness york den 5 April 1863. (Slut från gårdagsbl.) Det intressantaste stället i Havanna är utan tvifvel katedralen, der Columbi aska hvilar. Byggnaden har ett vördnadsbjudande, om än ej i arkitektoniskt hänseende särdeles märkvärdigt yttre. Dess inre — naturligtvis utan bänkar eller andra stötestenar för ögat än de bakom pelare gömda biktstolarne — är ännu mera imponerande, med dess höga pelare och fönster, dess al fresco-målningar och talrika sidoaltaren, dess brokiga marmorgolf och dess djupa kor, med sitt högaltare at porfyr. Till venster derom, då man står med ansigtet vändt ditåt, finnes inmnurad den urna som förvarar Columbi stoft: En i mitt tycke teml.gen oansenlig altoreelievo? af den store mannen betecknar stället,t, och under den läser man: Oh! Restos iimagen del grande Colon, mil siglos curaad guardados en la urna y en la remembreanza de nuestra nacion.? — På intet ställe i Havanna såg jag någon annan minnesvärd åt Columbus, och jag tror ej att någom sådan der finnes. Om den enkla, men stolta inskriften: 7Si monumentum queeris circumsprice? rågonsin med skäl skulle kunna användas, så vore det väl på Columbi bild, i hbjertat af den verldsdel som han skänkt åt den vesterländska civilisationen. Hvar och en känner hvilket rörligt lif Columbus under lifstiden förde; men hvad du kanske ej vet bättre än jag före besöket på Cuba är, att hans stoft ej ens efter döden haft någon rv. Han dog år 1506 i Valladolid och begrofs i dervarande Fransiskanerklostter. Ar 1513 flyttades hans kista till ett Carrthusianerkloster i Sevilla, och år 1536 deriifrån till hufvudstaden på San Domingo, dier han sedan fick hvila till dess Hispaniola iår 1795 afträddes till Frankrike, då de hopssamlade lemningarne af hans kropp slutligen ffördes till det ställe der de nu förvaras. Det var söndagg då jag besökte katedralen, och den :omnersk katolska gudstjensten, med dessa prester : i brokiga och granna drägter, dess korgosssar med brinnande rökelsekar, dess talrika korstecken och många ceremonier, som föörefalla oss kalla nordbor ä stötande, mem anslå sydlänningens lifliga fantasi, pågick stom bäst. Kyrkans golf var öfverströdt med ömsom sittande, ömsom stående, ömsom knäböjande fruntimmer af alla stånd, blandade om hvarandra. Karlarne stodo b Kom och knäföllo då gudstjensten så fordrade. Utanlör väntade en mängd eleganta volantes, och då allt var slut hörde man negerpostiljonernas stora sporrar klinga på marmorgollvet, då de inkomma för att hoprulla och bortbära de mattor hvarpå sennoran eller sennoritan knäböjt. Naturligtvis är på Cuba ingen annan religionsbekännelse än den romersk-katolska tillåten. Då dertill kommer att presterskapet på ön, enligt allas sammanstämmande uppgifter, står på en särdeles låg moralisk ståndpunkt, så kan det ej väcka någon förundran, att religionslöshet är allmän, särdeles bland kariar. Det uppges emellertid att detta förhållande på sednare åren förbättrats; men många tecken antyda, att reaktionen ännu ej kommit med tillräcklig kraft. I intet sig så kallande kristet land ar jag sett söndagen så litet hållasihelgd som på Cuba. Handelsbodarne stå öppna liksom på hvardagarne, och de flesta arbeten fortgå som vanligt. Största hindret för en förändring af detta förhållande ligger, efter hved man sagt mig, deri, att slafvarne — utom på sockerplantager under skör detiden — den dagen ha rätt att disponera; sin tid för egen räkning, och alltså dä kunna arbeta, för att samla pengar till sitt friköpande. esuiteroe, som för mindre än tio år tillbaka installerade sig i Havanna, sägas arbeta med kraft å att rycka religionen på Cuba ur sitt förfall, och lärer den förbättring som inträfigt egentligen vara deras verk. De ha vid Beler inrättat en stor skola för flera hundra heoch halfpensionärer. För öfrigt bedömes deras verksamhet mycket olika; prisas afsomliga, fördömes återigen helt och hållet f andra, och ämnar jag ej försöka afgöra )å hvilken sida sanningen ligger. Och nu, sedan jag sagt hvad jag egentligen hade att säga om Havanna och mina intryck derifrån, går jag att i största korthet omnämna ett och annat, som mera rör ön generelt, och som möjligen kan vara af intresse, Cuba har en längd af omkring 780 och a mm Adalhaundd mf EÖ massan At nd AR

27 april 1865, sida 3

Thumbnail