Aftonbladet – 25 april 1865, sida 2

brokiga drägt förhöjdes ytterligare af ett tolf tums långt rödt band fästadt vid en af knapparne i tröjan och det föreskrifna, likaledes röda bandet kring hatten. Efter en djup, men alldeles icke krypande ödmjuk bugning intog Victorico den plats Cuitifio nyss lemnat. Kommer ni från polisbyrån? frågade Rosas. Ja, ers exellens, nu på ögonblicket.? Har någonting af vigt tilldragit sig? Man ditförde just nu de som blifvit hindrade att emigrera; tre voro döda och den fjerde döende.? Hvem var det? Lynch. De öfriga voro en viss Oliden, Juan Riglos och unge Maisson.? ?Några papper? Nej, icke ett enda.? Har ni med er Merlos angifvelse? Ja, egenhändigt undertecknad, såsom ers excellens befallt. Här är den.? Och polischefen upptog ur tröjfickan en stor rysslädersplånbok fullstoppad med bref och papper, och framtog ett af de sednare, som han uppvek och på befallning af Rosas, uppläste. Juan Merlo, infödd i Buenos Ayres, till yrket slagtare, medlem af Folkets Reformsällskap, enrollerad i hemliga poliskåren på rekommendation af hans excellens, lagarnes ärorike återställare, infann sig aftonen af den andra dennes hos polischefen och förklarade: Att som han genom en tjenstflicka hos den vilde unitarien Oliden, visste att denne ämnade emigrera till Montevideo, så begaf han sig till besagde vilde unitarie Oliden, som han kände sedan flera år tillbaka och bad honom att få låna 15 pesos, för att erhålla medel att fly till Montevideo, hvilken flykt han ej kuntle verkställa utan