Aftonbladet – 25 april 1865, sida 2

Du borde ej hafva så tydligt visat din afsky för Cuitifio.? Men, min far, såg ni ej... ?7 Jag såg alltsammans såväl som du.? Och likväl?? Likväl! likväl måste du förställa dig och ieke låta hela verlden läsa dina tankari ditt ansigte. Ser du, sådana män som den, hvilken nyss lemnade oss, måste man antingen krossa med ett slag eller också alldeles icke vidröra; ett-knytnäfveslag döfvar dem; ett knappnålsstygn retar dem till att blifva verkliga vilddjur.? Men jag var rädd för honom, min far.? Rädd! Jag skulle kunna döda den karlen med en enda blick.? ?Jag var rädd för hvad han gjort ...7 Hvad han gjort, var för min säkerhet, såväl som för din, och sålunda måste du hädanefter förklara allt hvad du ser och hör omkring oss. Jag låter mina verktyg endast veta en del af min tanke, den del deraf, som de äro bestämda att utföra, och ingenting annat. Du mäste visa dig nöjd med dem då de åtlydt mina: befallningar; först och främst för det jag befallt det och för det andra emedan det är nödvändigt. Stig in, Victorico?, tillade Rosas och vände sig om vid ljudet af fotsteg i nästa rum. Victorico var en man af omkring femtio års ålder af medelmåttig, men väl propor tionerad växt. Håret var mörkt och ögonen likaså, hyn mycket solbränd och ansigtsuttrycket hårdt och frånstötande. Det säges att ett småleende aldrig krusade hans läppar. Starka lidelser hade mer än åren gräft djupa fåror i detta anlete, på hvars panna ett dystert moln ständigt tycktes hvila. Rosas polischef bar ett slags uniform, bestående af mörkblå jacka med sidensleifer, rötl väst och svarta byxor. Denna