Aftonbladet – 21 april 1865, sida 2

Tlande, att de, jemte uttalande af sin tacklaren vore öfvertygad att så äfven vore förhållandet inom detta samhälle, och hade derför detta möte blifvit utlyst. Skall förslaget vid nästa riksdag icke komma att falla, är det också nödvändigt att genom så talrika och med så många underskrifter försedda adressers som möjligt afgifvande till regeringen den önskan uttryckes, att förslaget först måtte antagas. Göteborgs stad hade visserligen redan en gång förut, då förslaget offentliggjordes, afgifvit en tacksägel:eadress till regeringen, dock skulle en ny adress från ett så talrikt och framstående samhälle som detta säkerligen icke tynga obetydligt i vågskålen vid den vigtiga frågans slutliga afgörande. Försin del vore talaren öfvertygad om det nya representationsförslagets obestridliga förtjenster; men då en diskussion i en så angelägen fråga alltid måste vara af ett stort intresse, yrkade han att mötet måtte konstituera sig och utse en ordförande, hvartill han föreslog grosshandlaren C. F. Wern, hvilken äfven af de församlade enhälligt utsågs dertill. rdföranden öppnade diskussionen med enintressant framställning af representationsfrågans bistorik och dess nuvarande ståndpunkt, och påpekade hurusom misshälligheter stånden emellan tvenne gånger föranledt enväldet, som äfven fört landet till branten af förderfvet. 1809 års män hade lika väl insett behofvet af en ombildad representation som en ny regeringsform, men tiden derför var då ännu icke mogen. Under tidernas lopp har den nuvarande fyrdelade representationen lemnat ett öppet fält för intriger och machinationer af alla slag, och den egentliga folkviljan har till följd deraf vid ständernas beslut icke alltid kunnat göra sig så gällande som önskligt varit. Nu, sedan impulsen tillrepresentationens ombildning för andra gången utgått från regeringen sjelf, nu vore sträfvandena för en representationsreform icke allenast befogade, utan man torde äfven kunna antaga att iden nu vore fullkomligt mogen. FPalaren framhöll derefter de af centralkomiten särskildt betonade fördelarne af det De Geerska förslaget och slutade med att uppmana hr Julius Lindström att uppläsa en från centralkomiten ytterligare ankommen skrifvelse i ämnet. Hr Lindström utvecklade derefter i ttt längre, varmt och vältaligt samt af lifliga biallsyttringar ofta afbrutet föredrag fördelarne f det nya representationsförslaget och gendref kaftigt och energiskt flera af de inkast, som sedam dess offentliggörande gjorts mot detsamma. Ett upprop borde nu om någonsin från hela hndet ställas till rikets ständer, att biträda der folkkäre konung, som ställt sig i spetsen för reformen. Långa tal torde icke, efter de mångåriga debatter och pröfningar, för hvilka representationsfrågan i vårt land varit föremål, behöfvas. Nej hvad som nu vore af nöden vore en allmän påtryckning på de stånd, i hvilkas förmenta intressen det ligger att motarbeta reformen. Motståndet har visserligen ännu icke uppträdtså bestämdt och kraftigt, som det måhända snart kommer att visa sig; men det smyger omkring i broschyrer, det söker att arbeta sig in i allmänhetens sinnen genom vissa talesätt, san så ofta upprepas, att de slutligen blifva trodia och inverka förlamande på intresset för refomen. Talaren ville icke nu uppehålla tiden med att framdraga alla dessa invändningar, han framhöll endast några. Man hade, bland annat, sagt att vi med vår nuvarande ståndsrepresentation ha det så förträffligt, att vi gått framåt i alla riktningar, att vi anlagt telegrafer, byggt jernvägar, etc. ete. Men hvem säger oss att yi icke med en annan representationgbildning skulle gått framåt med en ännu större jernvägsfart? Vårt land kan visserligen icke smickra sig med att ha tagit försteget för andra nationer på utvecklingens område, tvärtom. Böra derför icke de urgamla, föråldrade formerna försvinna och utbytas mot andra, som kunna vinna ett helt folks bifall? Man har skrämt oss med Danmarks exempel; man har sagt att det haft sin representation att tacka för de kalamiteter det varit utsatt för från Tysklands sida, och man har sagt att det i en framtid skall komma att gå så med Sverge vis-å-vis Ryssland. Talaren påpekade orimligheten af detta påstående. Men äfven om så skulle vara, att Ryssland ville sprida sina rublar och uppväcka partistrider inom vårt fosterland, skulle icke detta snarare lifva hvirje svensk mm ms ov AH —rr MD I man till att tala, arbeta och sträfva för ett så rent svenskt och fosterländskt förslag som det nu hvilande representationsförslaget! Talaren slutade med att anföra de sista ordeni centralkomitåns framställning om representatbnsfrågan: Måtte nu hvarje fosterländsk sinnad ssensk medborgare sjelfständigt pröfva och döma Professor von Schoultz yttrade sin öfrertygelse I derom, att oppositionen mot förslaget säkerligen skulle förefinnas hos minoriteten af landets befolkning. Talaren ansåg förslaget uti allt motsvara och uppfylla alla anspräk, om det äfven, liksom alla menskliga institutioner, icke kunde vara fullkomligt. För sin del trodde talaren, att kamrarnes bildning med hänvisning på skattegrunden vore en detalj, som, om man vädjade till den allmänna folkmeningen, måhända skulle leda till stridiga åsigter. I alla händelser skall man, under en sådan kris som den vi nu befinna oss uti, och då det gäller att välja eller förkasta, säkerligen göra bäst i att biträda det hvilande representationsförslaget, i den förhoppning att erfarenheten i detta som i många andra fall skall leda till möjliga ändringar och förbättringar. Talaren ansåg den af hr Lindström antydda opposition fota sig på en djup öfvertygelse, och trodde att opposition i hvarje vitalfråga vore nödvändi och oundviklig, utan att derför skugga borde kastas på något visst stånd. Sedan öfverläggningen derefter förklarats. för slutad, framställde ordföranden till de församlade den af centralkomitån föreslagna frågan, så lydande: Anse de närvarande Iden af K. M:t föreslagna riksdagsordning ega sådana företräden framför der nu gälsamhet för K. M:t, som låtit framägga ett med så allmänt bifall mottaget förslag, anse det vara för fosterlandet i allo vigtigt och önskvärdt att näst sammanträdande rikets ständer detsamma antaga?? — hvilket besvarades med ett högt och enhälligt ja. — Derefter började genast teckning å på stället tillgängliga listor. — Mötet i Uddevalla skildras af Bohusläns Tidning för den 18 d:s sålunda: Det reformmöte, som, på inbjudan af borgmästaren O. E. Sandegren, hölls i Uddevalla sistl. onsdag, var ganska talrikt besökt, och bland de närvarande såg man omkring ett dussin af rikets första stånd, deraf flera voro capita för sina familjer, samt två ledamöter afavdliga ståndet. Sammankomsten öppnades af inbjudaren med redogörelse för orsaken till inbjudningen samt fram