Aftonbladet – 21 april 1865, sida 2

Jag tackar ers exellens, jag har redan spisat aftonmåltid. Så mycket bättre för er.4 Corvalan begaf sig nu till det rum, som han helsade med namnet embetsrum, hvilket ej var något annat än det, hvari vi först införde läsaren, der de tre beväpnade männen ännu halfsofvo på sina respektive platser. Rosas hade förut upplåtit detta rum åt sitt fältkommisariat, hvadan det bibehöll namnet embetsrum, ehuru det nu blott användes af Rosas adjutanter, som rökte och sofvo der, ty denne man som vände upp. och ned på alla samhällsprinciper, hade också förvandlat natten till dag och använde den förra både till arbete och nöjen. Manuela4, ropade Rosas, sedan han inträdt i sin sängkammare, som blott upplystes af ett enda talgljus, hvars dunkla låga knappast tillät att urski!ja de närmaste före målen. Tatitat, svarade en röst från de inre rummen och i nästa ögonblick inträdde den unga qvinna som förut legat sofvande på soffan. Hon tycktes vara omkring tjugotvå, eller tjugotre år; hon var lång och smärt, af fin, fyllig växt och hennes ansigte skulle kunnat fallas skönt, om ej ordet intressant varit mera på sin plats, när man talade om henne. Hennes hy var af denna dunkla blekhet som utmärker personer af nervöst temperament, hvilkas själskrafter vida öfverstiga kroppens. Hennes panna var smal men dock välbildad, och det mörkt kastanjebruna håret, som var bortstruket från tinningarne virade sig omkrinx ett fint bildadt hufvud. Ögonen, något mörkare än håret, voro ej stora, men vackra och lifliga. Den raka, fina näsan, den något störa, men friska och