Aftonbladet – 19 april 1865, sida 2

tiondelar af federalisterna alltifrån 1811, då öfverste Artigas uttalade ordet konfederation för alt kunna uppresa sig mot generalguvernören, och till 1820 då don Juan Manuel Rosas begagnade sig deraf för att uppresa sig mot Gud och mot djeivulen med. Don Antonio Bello hyste dock en känsla, som ölvergick kärleken för konfederationen; det var kärleken till hans endason. Denne son var hans stolthet, hens afgud, och ända sedan hans spädaste barndom bereddes hans inträde på den lärda banan, för att göra honom till doktor, som den hederlige don Antonio brukade säga. Vid den tid, då vår berättelse börjar, hade Daniel i två år studerat lagforenheten. Men af skäl, som vi sednare skola lära känns, hade han under några månader upphört att bivista föreläsningarne vid universitetet. Han bodde helt ensam i sitt hus vid Vietoriagatan, undantagandes då några af hans fars vänner från landet gästade hos honom. Längre fram skola vi lära närmare känna hans förbindelser, hans företag och hans lefnadssätt; ou se vi honcm sittande vid skrifbordet försjunken i djupa tankar. Ja, sade han slutligen, det är det enda sättet att tillstänga alla vägar för dem!? Och utan brådska, men eckså utan ivekan, fattade han pennan och skref följande bref, som han scdan uppmärksamt genomläste: ?5:te Maj, half tre på morgonen. I dog, min Florencia, behöfver jag ditt snille, som jag alltid behöfver din kärlek, lina nycker, din vrede och förlåtelse, för utt känna mig fullkomligt lycklig och belåen. Du har sagt mig, under ett af de tå jgonbliek då du värdigats tala allvarsamt ned mig, att jag bildat både ditt förstånd