Aftonbladet – 18 april 1865, sida 3

ligare, måhända till och med lättsinnigare, in förhållandet verkligen är. Vi skola söka förklara oss sä, att intet missförständ må Pga rum. Ny dansk litteratur. Innehåll: Chr Richardt, Nyo Digte. — B. 8. Ingemann, Efterladte Esentyr og Fortrllinger. — Krigsskildsin ar. — Meddelelser om Bexivenhederne i Slesvig — M. T. Lange, Om Brugen af Tydsk i Danmark. — D. G. Monrad, Öiversättning af Jesaias. Den politiska ställning, i hvilken Danark på senaste tiden befunnit sig, har cke vurit synnerligen gynnsam för utveck ingen af det litterära lifvet. Der, säsom 108 oss, har det under sista åriioudet sett emligen magert ut inom vitterheten och de äro snart räknade, hvilka kuuna sägas på ett något mera framstående sätt på poesiens område representera det yngsta Dan mark. Bland dessa få intager onekligen Chr. Richardt ett utmärkt rum. Den saming at 7Smuadigte?, som han för nägra år sedan utgaf, har gjort honom mycket populär i Danmark samt ätven känd och akad i Sverge. Det häfte Nye Digte, som slutet af förlidet år utkom och som nom några veckor kräfde ny upplaga, har samma förtjenster och skaplynne som den förstnämnda samlingen, men företer mera nognad bäde i form och innehåll. Den illvarligt religiösa stämning, hvilken man edan i den förra kunde spåra, midt under let den unge skalden sjunger sina studentsor, år här mera genomgående, men ute ånger derföre icke humorn eller dei ada skämtet. Författaren har såsom oss synes på ett träffande sätt karakteriserat sin sängmö i följande lilla stycke: Söndagsmorgen. Klokken ringer til Kirke, og Gjögen ringer tilskovsHer som hist er livsaligt at vare; Skoven og Kirken har Svalhed beggeto, Og hveelve sig begge til Guds fre. Svalen pygger Rede mod Kirkens stille Tag, Men qviddrer over Marker og Enge; Som den vil jeg helde mit Hoved til Guds Huus, Men derude vil jeg slaae mine Strenge. En afdelning bland dessa dikter utgör minnen från en resa tll södern och österlandet; en annän, med rubriken ?Et Aar, är en samling af de sänger, uti hvilka författaren, från Fredrik VII:s dödsdag intill den sorgliga Wienerfredens afslutande, gifvit luft åt sitt fosterländska hjertas känslor på ett ädelt och ofta gripande sätt. Det är icke utan ett visst misstroende man betraktar de samlingar at ätskilliga små seker, härrörande från berömda författare, hvilka den litterära företagsamheten understundom anordnar efter dessas bortgång. Man kommer lätt på den tanken, att ce inuehålla hvarjehauda obetydligheter, vom författaren sjelt icke skulle velat upptagau bland sina samlade sk ifter. En dylik samling finner man i Efterladte Eveniyr og Fortellinger at Bernhard Severin Ingemann. som nyligen utkommit i Köpenhamn säsom trettonde bandet at samme författares PSamlede Eventyr og Forizellinger?. Ingemann hör till de i Sverge mest populära danska författare, isynnerhet genom sina histori romaner: men det mesta af detta bands innehåll är mycket obetydligt, till en del ovigtiga anteckningar, tfragmenter och småberättelser, bland bvilka några förut varit tryckta i kalendrar. Det enda at nägot större betydenhet är den med bred och tärgrik pensel tecknade skizz ur romerska folkliivet, som bär titeln Pulcinellen? och som vi här åter läst med stort nöje. (Den har förut varit publicerad, om vi ej minnas orätt, i Illusireret Tidende.) Under och efter sednaste danska kriget utkom en stor mängd af skizzer, skildringar och berättelser, författade af personer, som deltagit i kriget och hvilka bildade en hel liten litteratur för sig. Så synes icke blitva fallet med afseende på det sed nast utkämpade kriget och detta är gan ska naturligt. Detua krig företer nästan endast smärtsamma och nedslående minnen, hvilkas återkallande både är pinsamt för deltagarne och för allmänheten. Man saknar dock icke heller nu helt och hållet elementer till en dylik krigsskildringslitte. ratur. Utom de samlingar af korrespon. denser från krigsskådeplatsen, som blivi omtryckta (såsom den hvilken Dagbladets referent Grove nyligen utgifvit uch der hvilken förekommer i Erik Böghs 7Dit og Dav för 1864), ha älven några särskilda smärre skrifter af dylik art utkommit. Er med titel Historier från krigsäret 1864 a M. F.4 är at temligen underhbaltig beskaf: fenhet och saknar till den grad triskhetens och omedelbarhetens prägel, att man kar taga för temligen afgjordt, att det är er Köpenhbamnsk skrifkammarprodukt, hvar: förtattare hvarken nu eller någongång föru luktat krutrök. Deremot innehåller en an nan liten skrift med titeln Til Örlogs? a pseudonymen Svend Sövant ett ant.l skiz zer, som man löeer med stort nöje, eme