Aftonbladet – 18 april 1865, sida 3

dock icke få hafva skrifvit så, som endast de allra bästa efter dem, både lärorikt och skönt. Vi kämpa emot klassicitetens gamla anspråk på att gälla som ett oafvisligt vilkor för mensklig bildning, men vetaudets gärdar äro stora och vi inrymma der gerna en resonlig plats åt alla elementer ar något värde, lät de s. k. klassiska språken der äfven intaga sin, dock att pedanterna — stanna utanför! Och hvad vi här hafva yttrat med afseende på latin och grekiska, väller, såvidt vi kunna förstå, icke mindre ned alseende på hvarje snnat språkstudium. Isländskan ber sin plats oförgripligen gitven inom de nordiska professiwnerna, icke kägon uteslutande, men en väsentlig och oanska ärofull; deremot se vi intet skäl, in mindre någon fördel i, att vi utbyta lainusk skolastik mot isländsk och att vi måhända till slut få en hel akademisk uppsättning af isländska latinare? i detta sednaure ords mest misskrediterade betydelse, djupsinniga grammatici utan blod i ådrorna, närsynta granskare af mikroskopiska prickar tan blick för hvad som ligger strax bredd, än mindre för bvad som ligger litet vÖgre upp, ifriga mullvadar bland rötterna utan öra för den fagelsång, som klingar ur rädets krona. Vi halva icke sagt, att så är reåan nu sakernas gilna och oförbäuerliga törsättande, men vi hava trott oss ega skäl till att varna :mot en möjlighet deraf, törutsatt att studiet ut de nordiska språken vid a universiteer icke blitver något annat, än hvad det yckes sträfva till för ögonblicket. Det är sannerligen icke förmedelst luuer isländsk språklära dessa friska:e lufidrag skola vid högskolorna åstadkommas, dem man vänade sig vid de nordiska p ofessionernas ipprättande, det är icke genom en kritik. om än så grundlig, af de olika systemerpa för t. ex. indelningen af norreenaspråkets substantiver man skall lyckas lyfta de nordiska tungomålens studium til hvad det bör vara, och hvad ändtligen litteraturen sjelf angår, det är icke ensamt med Rasks eller bröderna Grimms vidunderlika filoloska lärdom man skall forhjelpa den till tt rätta anseende eller göra den fruktbar för den ellmänna bildningen, detta sker rst och i vida högre grad genom tilllämpningen af studier, som gå åt helt anIra båll än de syntaktiska konstruktionerna, det sker framför allt genom en kärlek ör sitt ämne, som sträcker sig utöfver bokstafven och det rent formella. I hvad vi här yttrat om filologien i allmänhet och vissa dess speciella detaljer synnerhet är ett och ennat sugdt, som lätt ulle kunna vålla, att man ansåge oss öma om desea saker strängare och obiligare, måhända till och med lättsinnigare, in förhållandet verkligen är. Vi skola söka örklara oss sä, att intet missförständ må 08 rum