Aftonbladet – 11 april 1865, sida 3

med hvita muslinsgardiner och utanför med träjalusier och galler, likväl framträngde ett ljussken som visade att dess invånare ännu icke öfverlemnat sig åt sömnen. Han närmade hästen ända iatill fönstret, stack handen mellan gallren och genom jalusien, samt knackade på rutan. Ingen svarade. Daniel upprepade försöket och nu hördes en fruntimmersröst oroligt utropa: Hvem är der?? ?Jag, Amalia, jag, din kusin.? ?Daniel!? svarade rösten, närmande tig fönstret. Ja, Daniel.? Fönstret öppnades, jalusien drogs upp och ett svartklädt fruntimmer närmade sig gallret. Men då hon varseblet tvenne ryttare på en häst drog hon sig förskräckt tillbaka. ?Känner du icke igen mig, Amalia? Hör mia: öppna genast porten, men väck icke tjensttolket; öppna sjelf för 0ss.7 sMen, hvad vill detta säga, Daniel? Förlora ej en minut, Amalia; öppna gepr Det gäller mitt hf och mera än mitt if. Min Gud!? utropade den svartklädda damen och ilade genast ut ur rummet för att öppna porten, utan att synas fräga efter om hon gjorde det med eller utan buller. Kom in !4 sade hon till Daniel med denna ädla uppoffrande hängifvenhet, hvaraf evdast qvinnor äro mäktiga då de utföra någon handling, förestafvad, såsom alltid hos dem är fallet, icke af förnuftet utan af hjertat. Icke ännu!? sade Daniel, som nu stod på marken, hållande tyglarne om ena armen och stödjande Eduardo med den andra. Amalia?, tillade han, intag min plats; denne man förmår ej utan stöd hålla sig uppe.?