Aftonbladet – 11 april 1865, sida 3

nesmålets riktighet. Slutligen har, angående stationsuren, banmästaren vid Sandsjö upplyst, att klockorna vid Nässjö och Sandsjö ofta skilde sig på både 4 och 5 minuter?. Vi nödgas ur föregående referat relatera detta, för att läsaren må förstå det som nu sednast förekom, rörande ifrågavarande sak. Vid protokollsjusterinZen bad nu löjtnant Bergström att, angående Ströanders uppgift, få anmärka att denna sannolikt härledde sig deraf, att han om morgnarne före klockornas ställande observerat desamma, då den af bonom angitna stora tidskilnaden vore lätt förklarlig, emedan klockan vid Nässjö drog sig 6 minuter på dygnet, och måste ställas 2 å 3 gånger om dagen, hufvudsakligen qväll och morgon. Riex anmä kte med anledning häraf, att klocsjö ofta stälts, sedan tågen på morgonen afgått. Målsegaren, materialförvaltaren Lindholm, förekallades och fick uppgifva de skador, han vid olyckstillfället erhållit, samt äskade ersättning för förstörda kläder m. m. Vid föregående rättegångstillfälle afhördes ett vittne, handlanden Björnberg i Sandsjö, som uppgaf att han, då extratåget den 23 Dec. passerade förbi hans bod, på helt kort afstånd från grindarne vid Sandsjö, sett en karl springa itågets eftersta vagnar, från den femte eller fjerde vagnen och bakåt. Vittnet kunde dock icke bestämdt närmare angifva förhållandet med vagnaärne; men han tog det faktum på sin ed, att en karl sprungit på sätt nämnt är i vagnarne, framifrån och bakåt. Han hade vid tillfället icke iagdt någon vigt härpå, utan haft sina ögon förnämligast riktade på lokomotivet. Då ingen mer in bromskarlarne Måns Svensson, hvilken hade sin plats i midten af tåget, samt Sjöberg, com var placerad i näst den sista vagnen, medföljde sietsamma, väckte detta vittnesmål stor uppmärkamhet, enär om det bekräftades, uppenbart vore, att Sjöberg ej fullgjort sin skyldighet att bromsa. eller ock gjort det först sedan detta var för sent. Under ransakningen har, hvad Måns Svensson mgår, han sjelf uppgivit, att han icke hörde o någon bromssignal, hvarföre han, s står, försummade att bromsa, förrän tåget var ätt inpå grindarne. ) Med vittnet Sjöberg, hvilken här höres, såsom man kan tycka i egen sak. ger samma förhållande rum i fråga om de ut Riex upprepade signalerna, hvilka läto som rikiga nödrop?, enligt somliga vittnens utsago, att nan sjelf påstått sig ej ha förnummit minsta liud leraf. Deremot uppgifver han, att han på eget vevåg i god tid, eller vid nedgåendet på utför.utningen till stationen, af gammal vana tillskrufvat bromsen. Allmänna äklagaren tillkännagaf, att Måns Svensson cj med kallelse anträffats, deremot fick. vittnet Sjöberg, som var tillstädes, företräda. Han uppgaf, nu ånyo körd. att ingen mer än han funnits i den eftersta delen af tåget; att han så fo.t tåget nedgick på utförlutningen lade till bromsen sakta, men sedan tillskrufsade den fullkomligt, då han kom ned på kurvan och varaeblef semaforen. Vidare sade han sig icke hafva aflägsnat sg ett ögonblick från sin post efter nedgåendet från horizontalplanet på utförlutningen. fDomk. Vidhåller Sjöberg detta på sin aflagda ed? Sjöberg (som är en yngre karl). Ja! Jag kunde ingen stans komma; jag hade höga vagnar framför mig och min plats i näst den sista vagnen, som var försedd med broms. Frågor framställdes nu af domhafvanden, angående tågets sammansättning, hvarvid Sjöberg uppgaf, att de två sista vagnarne skulle utgjorts al vanliga godsvagnar, med märket litt. J, samt de två närmast framför stående af boskapsvagnar. med märket litt. L. De förras sidostycken sades vara omkring 2 fot. de sednares omhring 4h å 5 fot höga. Den femte vagnen i tåget skulle, enligt hans utsago, utgjorts af en hög, täckt godsvagn. Hr Gasslander gjorde Riex den frågan, om han erinrade sig huru extratåget varit sammansatt. Detta hade ursprungligen bestått af 15 öppna astvagn :r, hvartill kommit 4 likadana, som selermera anländt från Jönköping, och ytterligare Ilkopplats. Riex trodde, att de ifrågavarande fyra vlifvit satta främst, men kunde ej säga detta ned bestämdhet, utan hänvisade ll vagnslistan sfver extratåget, hvilken han önskade måtte föetes. Sjöberg uppgaf deremot, att bemälde fyra vagnar stått sist. Hr Gasslander framlemnade en kriftlig uppgift från Jönköpings station om vämnde vagnars beskaff nhet, utvisande att dessa itgjorts af tvenne lägre öppna lastvagnar och venne boskapsvagnar med förenämde märken. I handlanden Björnbergs förut afgifna vittnes nål förekom afven, att han, då extratåget den len 23 December passerade förbi boden, vid den vastiga blick han då kastade på den i vagnarne pringande karlen, observerade ett mörkt förenål, liggande öfver kanten på sista vagnen. Då han efter olyckshändelsen sedermera nedkom till tationen, sag han samma mörka föremål, hvilwet befanns v.ra en rock, ligga på den angifia latsen, en uppgilt, som bekräftats af stationsrien Holmqvist, hvilken också efter sammantötningen såg en rock, tillhörig Sjöberg, ligga fver kanten på sista vagnen. Denne, härom ullpord, uppgaf nu, att han haft rocken på sig nder hela resan samt först kastat af sig denamma efter framkomsten till plattformen, då an Jagt den icke öfver kanten på sisia, utan fver bromskrufven på närmast den sista vagnen. å sista vagnen hade intet mörkt föremål legat. Björnberg anmärkte, att han icke observerat ågra höga vagnar i eftersta delen aftåget. Han ade tyckt dem vara jemnhöga; men han kunde ock icke bestämdt påstå detta, då han under et extratåget passerade, haft sin uppmärksamet förnämligast riktad på lokomotivet. Ett längre förhör följde nu med vittnet Björnerg. för hvilket, såvidt referenten kunde fatta e allt mer och mer sig inkrånglande frågorna ch svaren. så utförligt som möjligt här nedan dogöres. Domh. Såg Björnberg en karl springa i vag-4 arne på tåget? 1 Vittnet. Ja, men jag kan icke bestämdt säga rr rån hvilken vagn han kom eller i hvilken vagn an stannade. t Domh. Någon af er gör sig här uppenbart syldig till en osanning? ( Sjöberg. Jag kan ej ta något tillbaka. Z Vittnet. Ja, jag har ingenting annat att säga. Ah. Från hvilken vagn sprang karlen? nberg. Från den fjerde eller femte, men igen också från den sjette eller sjunde. Jag : an icke ta på min ed annat än att han sprang vagnarne på eftersta delen af tåget, framifrån I ch bakut. f 7 f Domh. I hvilken vagn stannade han? Vittnet. I den fjerde eller femte bortifrån (här pplattade ref. vittnets mening så, att om karn t. ex. stått i den sjunde, skulle han sprungit kåt till den fjerde eller femte vagnen, d.v. 8. rungit öfver en eller två vagnar). För öfrigt medföljde Måns Svensson tillfällligtvis och var, såvidt man kan döma af hans egen berättelse, alldeles ovan vid att sköta en broms, en sak, hvilken vid ifrågavarande illfäll kt iskablare, som bromseg