Aftonbladet – 10 april 1865, sida 3

Hr, I UTV JAR AMHUIIUNUG VG IT TR ililBe är sedan det så ifrigt streds om Södra stambanans riktning och icke minst om dess ofvanbemälda ändpunkt. Malmö gick ur striden triumferande ötver alla sina medtäflare — Om jag ej misstager mig, var det under belysningen af en mild och solig vinterhimmel, i den trefliga temperaturen af Celsii nollpunkt, angifvande vinter mera för syns skull, än på fullt allvar. Då hette det: våra vintrar äro numera en bagatell (på grund af jordaxelns vridning litet åt sned, hvarom aila lärda kommo öfverens!) det händer numera så godt som aldrig, att Sundet fryser till, (kanske för en natt!) ett passande ångfartyg (af jen med propeller, skarp för, o. 8. v.) skall alltid vara i stånd till att med lätthet bryta de skämtsamma isskorpor, hvilka kunna få det infallet Clättsinnigt infall!) att lägga sig i Malmö hamn lör en dag eller två, vi nästan garantera, att kommunikationen mellan Malmö och Köpenhamn hädanefter aldrig skall kunna stoppas, ty Sundet mellan dessa båd:a punkter, mina berrar! är nästan ett bädanefter bebetrakta som en — flottbro, det är det, det är en Lidingöbro, det är en gata, det ären bulevard, det är en fortsatt jernväg öfver vattnet, 0. 8. v. o. s. v. Och Malmö erhöll ganska riktigt sin ?Stamliniet, såsom en fortsättning söderifrån af Korsör—Köpenhamnsbanan, såsom fortsättning norrut af hela den stora europeiska jernvägsknippan, och det var en väldig korus, som. med ackompagnemang af -pukor och trumpeter uppstämde: Nu framåt, framåt, I på den ändlösa stråt! öfver berg och hed I både upp och ned, öfver stock och sten, öfver skummande våg, utan hinder och men går vårt segertåg, c. c. c. Det var då. Nu är det litet annorlunda. Helsingborg saknar ännu sin jernväg, — det är först om några månader den blir färdig, och det skadar icke att, såsom ett nytt bidrag till historien om Södets iron? framhålla, hurusom denna Helsingborgs jerubana (liksom äfven Landskronas) endast kunnat åstadkommas förmedelst de kä nbaraste uppoffringar från enskilda mäns och enskild kommuns sida, under det utt Malmö för längesedan erhållit sin helt och hället till skänks af staten, — men det oaktadt har hela vintertrafiken från södra stambanan nu måst göra den ganska betydliga kroken till detta förbisedda Helsingborg och tidtals med verkliga äfventyr, förutom stora kostnader, arbeia sig fram just åt detta håll Soch intet annat4. Det har i år, om någonsin, visat sig, att ett väsentligt misstag blifvit begånget, då man icke hittills låtit Helsingborgs läge gälla allt hvad naturen ämnat det till; man har under de tvenne förflutna vintermånaderna erhållit en i sanning ganska skarp erinran derom att, om Malmö också är den officiella ändpunkten i jernvägsstatietiskt afseende, är Helsingborg den geografiska, och : att geografien icke alldeles ostraftadt låter : sig dragas vid näsan. Hvad en och annan . redan vid Malmöbanans anlöggning fördristade sig att profetera, nemligen, att det under vintertiden lätt kunde inträffa, att hela trainen från Jönköping kommer att vid Malmö hamn mötas med ett obevekl gt tillvaka, tillbakal, har denna gång besanuats på ett sätt, som innebär en lexa för all framtid. De otaliga resande, hvilka i de sista månaderna nödgats vända omt i Malmö och på knappast farbara vägar, ömsom på vagn, ömsom på släda, praktisera sig fram till Helsingborg för att derifrån gå ötver till Sälland, liksom alla dessa andra, hvilka i omvänd ordning måst, för att komma från Köpenhamn till Malmö, — denna bagatell4 i våra dagar! — först begifva sig. till Helsingör, vidare derifrån öfver till Helsingborg och ändtligen från Helsingborg med skjuts till Lund, alla dessa olyckligt. utkomna resande hafva tillräckligt erfarit hvad de fyra sjömilen betyda, hvilka skilja Qvesthusgade trån Malmö jernvägsstation.. Om varutrafiken och posterna skola vi strax särskildt tala. Det är icke omöjligt, att man uppät landet gemenligen föreställer sig, att detta vatten, som heter Öresund, endas! är en rännsten eller en strömfåra, ungefär som den mellan Gustäf III:s staiy nedanför Stockholms slott ock Nationalmuseum på andra sidan. Man har hört talas om att ett nåsorlunda skarpt öga kan från Helgonabicsen vid Lund upptäcka Köpenhamns kyrkorn, och man har en tradition om, att när en någorlunda högmäld tupp gal i Helsingör, san det i stilla väder höras öfver till Hel: singborg: man gör sig då intet begrepp om hvad svårigheter detta smala vatten ikväl kan erbjuda, helst under förargliga vintrar. Man tager ej så noga i betrakande, att Malmö hamn mycket lätt fryser ill, att Köpenhamns hela redd nästan ännu ättare lägger sig långt ut till ejös, och att let till och med mellan Helsingborg och lelsingör vissa dagar kan för sammanpacsad is, som hvarken bär eller brister, vara västan omöjligt att komma öfver. Sannt ir emellertid, att öfverfarten mellan sistnämnda bäda ställen dock för det allra mesta, i hvad väder och under hvilka förhälanden som helst, kan forgeras, och undanagen från denna regel skola säkerligen ohfva ytterst få, när, som det är att hopvas, man ett kommande år får ett kraftigt ingfartyg, särskildt för vinterturer apteadt, satt i gång här uti Sundet i det utelutande ändamålet att sammanbinda Helingörs och Helsingborgs jernvägar. Medan Malmö hamn, om jag ej misstager mig, innu i det ögonblick, jag skrifver dessa ader, är stoppad af drif-is, median Köpeniamns redd likaledes fortfarande är imraktikabel, har Helsingörs haman redan i ävg tid varit alldeles öppen, mied undanag endast af några dagar, ofta blott timnar, då med strömmen drifvande isstycken agt sig derutanför i vägen, och enahanda D örhållande har varit med Helsingborgs. ;å länge isen i Sundet varit af betänkligare jocklek, hafva de vanliga, egentligen blott för 8 ritt vatten beräknade ånghåtarne i Sundet cke gerna riskerat att gå öfver och möjligen Nlifva allvarsamt ?ramponerade?, och kom-? Rao ee I SO MN 4 ID DD FR Ph AS -— FS ph ys8stxNkfeSerA