Aftonbladet – 10 april 1865, sida 3

tellerna mast anskaftla hela karavaner ar täckvagnar (för några dagar sedan gingo sju sådana på en gång), för att transportera resande från Helsingborg till Lund. Likaledes saknas, naturligt nog, bestämda uppgifter om alla de forvagnar, hvilka i dessa vintermånader oupphörligt varit i fart mellan Helsingborg och stambanan; det är otvifvelaktigt, att deras antal varit särdeles stort, och ensamt postadministrationen i Helsingborg har anlitat en mängd dylika för transporten af allt det packgods, hvilket från Helsingör dagligen anländt för att som aketpost-collies vidare befordras. Under anus månad, då all kommunikation mellan Köpenhamn och Malmö änvu icke var afskuren, mottog Helsingborgs posikeontor till tullbehsadling omkring 100 dylika paketpost-col 1e8, men 1 Februari ökades antalet af såd.na collies, bestömda för olika delar af rik t, till 615, och under Mars månad har antalet uppgått till icke mindre an 844, deraf de flesta varit på god tro destinerade till Mal sö, för att genom dervarande speditörer afsändas pr jernväg uppåt lsndet, menn: nödgats passera omvägen Helsingör— Helsingborg—Lund. Annu i dessa dagar ser man stundligen ofantliga packvaguar belägra -postverketshus i Helsingborg — antingen med gods, som blifvit transporteradt upp från hamnen, eller med sådant som redan är expedieradt och skall gå vidare t.ll Lund (enär diligenserna naturligtvis icke på långt när förslå till detta ändamål), och vid et: besök i postverkets kontorslokal har man från morgon till afton den storartade synen af fyra ganska respek. tabla rum, rentaf öfverfyilda med bretsäckar och collies om hvarandra, dessa sednare varierande mellan fickformatspaketer och de I väldigaste packlårar. En naturlig iöljd af de särskilda förhållanden, denna vinter medfört för hela den internationella tratiken, är att äfven hela postgången från och till kontinenten blilvit hastigt och lustigt återflyttad till Helsingborgs postkontor; det är icke nog med, att hela personalen derstädee, tvenne vaktmästare och fyra kontorsbilräden, utom chefen, varit med denna expedition sysselsatt dag och natt 3; flera månader, det har ändå knappast räckt till; det har dessutom icke kunnat undgås, att kontoret måst understundom handla efter bästa skön, oberoende af alla instruktioner från Stockholm, och att sålunda den höga poststyrelsens cirklar möjligen i ett och annat ufseende blifvit rubbade. Jag skall icke bär särskildt sysselsätta mig härmed, emedan det hör till ett annat kapitel; men jag tilllåter mig i förbigående anmärka, att till och med någon konfusion måste blifva en oundgänglig följd deraf, att man i de sista ären gjort Malmö älven till postalisk ?ändpunkt?, i törlitande på, att detta vore den utvalda plats, derilrån vår Herre nog alltid skulle sörja för en oafbruten kommunikation med den öfriga verlden. Det har i vinter händt, att man från Köpenhamns postkontor (alltid enligt gällande nymodig marschroute) afskickat bref t. ex. till Åby (Helsingborgs närmaste poststation österut), i postsäck ?till Malmö att vidare befordras pr j.rnväg? o.s. v., hvilken postsäck emellertid, i strid mot den reglementerade ångbåts-routen, men af sina randiga skäl, mäst taga vägen öfver Helsingör och Sundet, för att från Helsingborg (elltid i ätlydnud af adressen) afgå vidare till Malmö; ändtligen expedieradt från sistnämnda ort, har då brefvet i fråga, på grund :f stoppning på jernvägen? och andra vinterförhållanden, hvilka styrelsen uti Stockholm icke tyckes rätt klart hafva tänkt sig, anländt till sin destination på sjette dagen efter afsändandet från Köpenhamn, medan det, om det efter gammalt bruk varit adresseradt till Helsingborgs mellanpoststation, skulle åtminstone trån Helsingborg icke behöft mer än några timmar för att med den post, som till Åby afgår sex dagar i veckan, hinna fram till sin bestämmelse. Jag anför här endast ett exempel, som händelsevis är mig bekant, men det är troligt, att hundratals bref hafva i denna villervalla rönt liknande öden. Jag skulle kunna hafva åtskilligt att tilllägga med afseende på de många egendomliga förhållanden, som Helsingborg erbjuder under sådana vintrar, som den närvarande, då all trafik går öfver denna plats; jag skulle särskildt hafva att nämna om den bögst betydande export af spannmål, ladugäårdsprodukter, kreatur, som i de sista veckorna egt rum från Helsingborg, under det jelfva Landskrona hamn i det längsta varit spärrau; men denna epistel har redan blifvit läng nog och jag vill derför inskrävka mig till att ytterhlgare endast med några ord vidröra ett ämne, som, märkligt nog, hittills alldeles icke ädragit sig någon uppmärksamhet i den svenska pressen, men likväl icke saknar sitt intresse äfven för oss, ehuru det angår danska förhållanden. Man såg för någon tid sedan en notis i flera danska tidningar rörande en påtänkt ny kamnanläggning norr om Helsingör. Planen härtill var storartad och krälde ofantliga kapitaler, men det upplystes, att dessa kapitaler redan vore till största delen disponibla och att det endast vår vederbörlig Pkoncession, som ännu fattades för att företaget skulle kunna påbörjas. Jag lkänner icke hur långt saken sedan dess har avancerat, men det har blifvit mig sagdt, att intet tvifvel är om planens slutliga realisation. Redan då första notisen härom framkom, väckte saken någon öfverraskning hos många, cmedan Helsingörs gamla hamn, söder om Kronborg, nyligen blifvit högst betydligt utvidgad och det icke är lätt att iuse, att staden, som efter Öresundstullens upphörande endast är skuggan af sig sjelf, nu skulle behötva en ytterligare ny hamn af så enorma dimensioner som de föreslagna. Det började också snart hviskas om att här möjligen vore ?ugglor i mossen?. Misstager jag mig icke, har saken ådragit sig uppmärksamhet till och med bland diplomaterna i Köpenhamn och icke minst i svenska ministerhotellet, samt varit föremål för åtskilliga respectueusa? förfrågningar hos den danska utrikesministern. Missiankarne skulle angå den möjligheten, att ifrågavarande hemnanläggning i sjelfva verket vore alsedd icke så mycket för en kofferdi