Aftonbladet – 8 april 1865, sida 2

dagsmaten, som skall räcka för de tre för sta juldagarne, står och kokar i grytan. och den friska spisflamman kastar sina spra kande gnistor högt upp i den höga skor stenen och, då solen hunnit litet längre fran på sin vandring för dagen, kastar den äf ven sitt sken på den nya glänsande julhal men på golivet. Men solen är ej så långt borta ännu Husets fola gå ännu ut och in i kapp mec de behöfvande genom dörrarne, och de står äfven en annan, som tager matmodrer i hand och som skall gå just nu, men son nu för tiden icke hör till husets folk och udskelof ännu mindre till de behöfvande Det är husfadren Erik Andreasson i Gran dalen, som varit i ärende uppe hos handels mans på förmiddagen och med detsamm: tittat in till matmodren i Nedre Prestsäter för att helsa så mycket från unga mor Able och, med många skamfulla ursäkter, förärs en julost, tre gånger så stor som ett mån anlete. Och nu vill han för sista gången taga hand och gå, men Margreta har ännu icke tid dermed för alla de småsaker, som skole ned i ett knyte till dem derhemma i Gran dalen. Slutligen är dock allt tillreds och hon säger: Helsa hustru din så många tacker, Erik, och Gud ge er en fröjdefull jul! En min. nes så väl, huru det var förr iverlden, när julen kommer in, och jag glömmer inte en göng, då du och far din satt der på bän ken och en ennan satt borta i vrån der, skamiull för att de inte trodde honom om att kunna ia upp julpsalmen. Nu kan han det säkerligen bättre, än någon af oss. — Bed nu flitigt Abla komma med åig från kyrkan om annandegen! Der är det lilla knytet till gossungarne dina. Farväl, farväl, och Gud vare med dig!4 Och så gick Erik och så kom i stället en, som hade fått lof på litet mjölk till juloröten, och en, fom redan i höstas tingat på att få cit stop korngryn; och en, som skulle ha fsäfvel, och en, som skulle ha dricka, och så drängen, som skulle ha reda på hvar de otröskade gsädesskylarne till småsparfvarne skola uppsättas i är. Men det lider mot miidagen och de gånde blifva allt färre och färre. Slutligen ir det så tyst i stugan att de i ro kunna sätta sig kring grytan på golfvet och tacka