På tillfrågan, hvad Olofsson derå hade att genmäla och om han någon fullmäktig ville påkalla, underkastade han sig kommissionens ömma och rättvisa pröfning?, Den 15 September afkunnades kommissionens dom. Då styrkt vore, att Anders Oiofsson, ?mot den undersåtliga vördnad han var K. M:ts höga person skyldig, understått sig att i flera personers närvaro på ett förgripligt sätt berätta, det han hos K. M:t egde ett besynnerligt företräde, och tilllika lastbart föregifvit, att han för K. M:t omtalt att allenast 50—60 af bondeståndets ledamöter varit emot K. M:t redliga och välmenande afsigter, varande det ett straffbart tillbud att sätta de öfriga ledamöternas trogna och underdåniga tillgifvenhet för K. M:ts dyra person och fäderneslandet i misstroende, och då tillika styrkt blifvit, att Anders Oiofsson fällt vrånga och förderfliga utlåtelser om Svea rikes lyckliga regeringssätt, så fann kommissionen Anders Olofssons grofva förbrytelser mot K. M:t och riket förtjenta af det i lagen utsatta dödsstraff; men som han redan suttit 10 månader i häkte och merendels varit sjuklig samt dertill befanns ganska oredig i begrepp och tal, så skulle han blott sitta 14 dygn i häkte på vatten och bröd samt vara ovärdig att till riksdagsman vidare kallas och förbjuden att vistas der riksdag hölls. RETRANS