Aftonbladet – 31 mars 1865, sida 3

huru törändradt! I fjol vid dexna tid un derhandlade Nordens konungar med hvar andra om upprättande af en skandinavisl union och ett familjefördrag, som skull möjliggöra de tre nordiska rikenas framtid: dynastiska förening. Och nu vill hofvet att hvarje skandinav skall straffas såson landsförrädare. Men hvad man varit kar man åter blitva, och vi få ej afsäga oss der förhoppningen, att konung Kristian IX, nä han engång blir omgifven af förståndig: rådgifvare, ånyo skall inse, att det folk lycka, som uppsatt honom på tronen, bero af en fast sammanslutning med de tvenne andra skandinaviska rikena. Det är oss en stor glädje att se, hurt våra danska bröder i Slesvig hålla mode och förhoppningen om en snar återförening med moderlandet vid makt. En adress til fransmännens kejsare, som man satt i gång uti Slesvig och hvari man anropar honom. att han måtte arbeta på det danska Slesvigs befrielse från främlingarnes herravälde, be: täckes med tusentals underskrifter, trots ty. skarnes förföljelser. I Flensborg, som räk. nar 18,000 inbyggare, skall adressen hafva fått öfver 2000 underskrifter, och i de områden, som ligga söder em Flensborg, lärer förhållandet vara ännu gynnsammare. Så. lunda skola två tredjedelar af familjefäderna i en socken, som ligger ända nere vid Slien, hafva undertecknat. Härsf inhemtar man två saker. För det första, att det danska herradömet i Slesvig ej kan hafva varit så grymt, som man bemödat sig att utsprida. Atminstone bör det hafva varit vida mildare än det nuvarande preussisk-tyska regementet, ty eljest skulle väl inbyggarne föredraga att stanna under det sednare framför att återkomma under det förra. Märkligt är det framförallt, att adressen vinner mest genklang i de s. k. blandade områdena, der tyskarne upphofvo så häftiga och bittra klagomål öfver språktvånget. Den andra erfarenheten, som man kan hemta af ofvannämnda faktum, är den att Slesvigs delning är den naturligaste lösningen af den dansk-tyska frågan. Att uppdraga en skarp gräns mellan danskt och tyskt är naturligtvis omöjligt; men deremot är det lätt att angifva de punrkter, mellan hvilka man kan läta delningslinien gå fram, utan att skära för djupt in i det lefvande köttet, vare sig det danska eller det tyska. Flensborg har, oaktadt umgängesspräket i denna stad är öfvervägande tyskt, alltid lagt i dagen danska sympatier, liksom ock stadens materiella intressen knyta den till Danmark. Dess landsort är nära nog uteslutande dansk på två mils omkrets söderut. Staden Slesvig äter har alltid hyst öfvervävande tyska sympatier; således midt igenom det blandade språkområdet bör gränsen drasas, för att bli naturlig och rättvis. En ri omröstning skulle säkerligen med Danmark förena allt, som ligger norr om en iinia från Gjeltingbugt längs Helligbeek till Bredsted. Och mer böra vi ej heller åtrå, ly mer mäkta vi ej. Med tillfredsställelse ha vi läst löjtnant L. Kofods inlaga i Aftonbladet mot J. A. 1. Ehuru hr Kofod i sina föredrag om 1564 års krig synes hafva målat med starka ärger, har hans skildring af de högre officerarnes uppförande näppeligen varit öfverIrifven. Allt som nu kommer till offentligeten rörande den saken utvisar att han haft ätt i sin uppfattning. Ni har väl t. ex. af en skildring af fäktningen vid Jagel, som neddelats i Fedrelandet, sett att chefen för let af nordslesvigare bestående 21:a regementet ej var tillstädes, medan regementet kämpade på en ytterst exponerad punkt. Kapenlöjinant Hammer, som har så stor förjenst af Vesterhafsöarnes försvar under kriset förliden sommar, har nu utgifvit en beättelse härom, hvaraf visar sig, att marinlepartementet på ett anmärkningsvärdt sätt underlåtit att förse honom med de allra vödvändigaste medel till öarnes försvar. Man näste häpna öfver att han med så små njelpmedel förmått uträtta, hvad han gjorle, och ej mindre, att marindepartementet rots hans enträgna föreställningar, att man kulle ställa ett eller två ångfartyg till hans lisposition, ej velat uppfylla hans anhållan, huru han påpekade, att fartyg funnos som nan kunde undvara annorstädes. Afven i lenna delaf administrationen synessåledes en amhet och tröghet hafva herrskat, som utan vifvel har sin väsentliga deli krigets olyckiga gäng, Den danska Folkföreningen har nu utsett 5 representanter. Att sluta af deras namn, unde man förmoda attföreningen nu också kulle upptaga skandinavismen i sitt pro;sram; men om den ännu anser tiden derill kommen, är väl oafgjordt. Måhända sola Augustiföreningens officiösa hotelser örmå Folkföreningen att lyfta baneret — 0us verrons. Naturforskaren Darwin,