Aftonbladet – 28 mars 1865, sida 2

Det syntes som om en blå blixt plöteligt slagit ned, men det var endast månen som återspeglade sitt klara sken från det blanka stålet. Och i detsamma det bebådelsefulla skenet slog in i Agathas ögon, i detsamma kände hon udden af den intill skaftet indrifna knifven med dödens kyla beröra sitt qvalda bröst. . Afven hans ögon hade träffats af den blå blixten från det skimrande stålet, och ehuru. detta nu var för djupt gömdt att skimra längre, slogo likväl tusende stålblixtar in i hans ögon, Förblindad af det hemska skenet, sammantryckte han sina ögonlock, men det hjelpte ej. Han såg blixt på blixt lika fullt. Hazx öppnade åter ögonen med trotsigt mod och försökte samla sina tankar. Det borde ju blifva ett lätt verk att samla dem nu, ty de hade ju nyss stält så bestämda, så klara inför honom, De sväfvande, töckniga planerna hade ju fålt verklighetens blodsdop. Men han kunde ej längre hvarken tänka eller känna. — — Nyss så full af vild sinnesstyrka, mäktig