Aftonbladet – 27 mars 1865, sida 3

På hr Elvers soir, som börjades med första allegrot till Mendelssohns octett för stränginstrumenter, utfördes af soirtgifvarer en bekant vacker violinkonsert af Rode och variationer af Kalliwoda. Man återfann i hr Elvers föredrag såväl den synnerliga renhet, klarhet och elegans, som man aldrig saknat deri, liksom äfven den flärdlösa mu: sikaliska anda och den själsliflighet, som alltid, jemte en egendomlig individuel prägel, förlänat så mycket behag deråt, så mycket mera att värdera, då så många a! de nyare violinkompositionerna, genom de: ras nog uteslutande eqviiibristiska svårigheter, låta befara att just det egendomliga och individuella skall alltmera afnötas och utjemnas för att uppgå i en mirakulös, men tom och flack allmänlighet. De talrika åhörarne visade sig äfven ful komligt uppskatta värdet at hr Elvers konstnärsskap genom de lifliga applåder och framropningar, som egnades den förtjente soirtgifvaren efter hans båda nummer. Fru Michaeli sjöng med stort bifall de bekanta smärre sångerna ?Il Bacio? af Arditi och Kjerulfs norska visa om haren samt deltog dessutom med hr Willman i en duett ur Mozarts ?Enleveringen?, hvars innerligt dramatiska natur och flödande vis comica, om i öfrigt än så talangfullt återgilven, svårligen i konsert:alongen kunna erhålla sin rätta relief. Hr Behrens gaf åt sitt föredrag af grefve Almavivas stora aria ur Figaros bröllop? en viss sträfhet, som icke hör dit, men lyckades ganska väl i Reissigers ballad ?De båda Grenadiererna?. Beethovens Adelaide? återgafs af hr Dahlgren med uttrycket af en okonstlad känsla och på ett särdeles vårdadt och vackert sätt alltigenom.