Men gallret öppnades till slut, och fågeln, som var bunden, Då flög med sin maka ut, uti en fri natur; Och jublande han redde sig på nytt ett bo i lunden, Och blickade fritt omkring, som, falken från n fur. Haftack för det du icke kunde svika! Du vintergrön, som blommade inom min fängselmur.