Aftonbladet – 27 mars 1865, sida 3

Så talte hon och tog hans hand och vid hans sida dröjde, Och stilla försvann hon sen uti den tysta cell, Men ingen suck af saknad ens den ädla barmen öjde. En stjerna, hon brann så mild, så fen, i fångens qväll. Hon kunde icke svika, endast älska, Och lida tyst och drömma tyst om vårens gröna tjell.